Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
URHISTORIENS RELIGIÖSA OCH ETISKA GRUNDTANKAR 229
Den varelse, som står så högt öfver de andra skapade
varelserna, att han kan sägas bära Guds egen bild i sig
eller afspegla hans väsen, har — det är en annan af
ur-historiens stora tankar — fått äfven ett annat tecken på
sin panna och bär bilden jämväl af en annan makt inom
sig. Båda de i urhistorien ingående källskrifterna innehålla
denna tanke, men den är där uttryckt på olika sätt. Den
äldsta urkunden (kap. 2 f.) beskrifver, huru de första
människorna afföllo från gemenskapen med Gud genom att bryta
mot hans bud. Här ha vi alltså en särskild berättelse om
ett syndafall, och huru därvid tillgick, skola vi strax
närmare betrakta. Den andra urkunden har ingen särskild
berättelse om ett första fall. Men den förutsätter äfven
den, att ett affall från den första gemenskapen med Gud
eller ett andligt urartande ägt rum. Detta framgår klart
af kap. 6, där denna källskrift likaväl som den yngre talar
därom, att människornas tilltagande ondska nödgade Gud
att genom en förhärjande flod utplåna det första släktet
från jorden.
Mänskligheten har alltså ett dubbelt kännetecken. Jag
kan icke bättre åskådliggöra denna tanke än med anförande
af följande ord från en engelsk källa,1 hvilka behålla sin
betydelse som illustration af denna tanke, äfven om de
endast skulle vara en legend. Orden lyda i något fri
öfversättning. "Jag har hört berättas, att det bland de
märkvärdiga föremålen inom ett museum på kontinenten skall
finnas en tegelsten från murarna af det gamla Babylon,
hvilken innehåller en stämpel af en bland Babels mäktiga
konungar. Men rätt öfver midten af det kungliga
monogrammet finnes djupt intryckt ett synligt fjät af en bland
de herrelösa hundar, som ströfvade omkring i den gamla
staden. Det var gällande sed i det gamla Babylon att
stämpla tegelstenarna, som användes för offentliga
byggnader, med den regerande monarkens namnchiffer, och medan
denna särskilda sten befann sig i sitt mjuka, bildbara
tillstånd, har någon kringströfvande hund, uppenbarligen af en
1 WlLBERFORCE i J. HASTINGS a. &., sid. 51.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
