Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
230
E. STAVE
tillfällighet, trampat därpå. Långa tidsåldrar hafva gått
sedan dess. Konungens bild och namnchiffer äro synliga,
ehuru vanställda, skriften hardt när oläslig, till största delen
utplånad. Namnet af den mäktige härskaren kan icke
dechiffreras; hundens synliga fjät är åter klart, skarpt
markeradt, djupt intryckt, lika klart som den dag det
trampades. Så långt som någon analogi håller streck (och det gör
den icke långt), är detta en lärorik bild af
mänsklighetens ursprung och dubbelkaraktär. Låt din fantasi gå
tillbaka i tiden, långt långt tillbaka — till det för din tanke
oåtkomliga fjärran — och sök att fatta den allsmäktigt
skapande Anden, då han följer den allt behärskande
nödvändigheten i sin natur, som är kärlek, och gifver upphof åt det
släkte, som vi kalla människa. Som Guds skapelse — som
gudomlig ande, individualiserad i ett särskildt väsen — måste
människan bära ett djupt intryck och märke af sin faders
namnchiffer, bära hans bild och likhet; hon bär
kungastämpeln. Men hon är tydligen ännu icke färdig att läggas in
i det stora tempel af oförgänglig skönhet, som är ämnadt
att vara den eviges boning och som är det slutliga målet
för Guds planer med människan. En varelse med förmåga
af ansvar kan icke skapas fullkomlig och lutradT pröfvad
och befunnen trofast; den måste växa, och för att växa
måste den möta motstånd. Den måste framträda ren från
mötet med djupa motsatser; därför att motsägelse är en lag
för moraliskt lif, måste motsägelse höra till ordningen för
en sådan varelse. Och därför, medan denna varelse ännu
befinner sig i sitt bildbara tillstånd, medan den ännu företer
karaktären af någonting ännu icke hårdnadt, något som ännu
är stadt i sin begynnelse — hvilket fått sitt uttryck i den
ljufliga stilla idyllen inom Edens lustgård, — så kommer
den vandrande hunden — den allegoriska personifikationen
af den djuriska naturen, förkroppsligandet af den lägre
böjelsen, den egoistiska viljan, Ahriman i Soroasters religion,
Satan enligt den efterexilska judendomen — och han sätter,
bildlikt taladt, foten på den. Midt öfver konungens
insegel går märket efter djuret, tydligen vanställande konungens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
