Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
URHISTORIENS RELIGIÖSA OCH ETISKA GRUNDTANKAR 231
namnchiffer; med andra ord, mänskligheten lyssnade till
själslifvets lägre ingifvelser i motsats till den gudomlige
andens högre föreskrift. Den själfviska viljan skilde sig
från den för det hela gällande viljan och, såsom det uttryckes
på teologiskt, ehuru icke på skriftens språk, människan föll».
Detta må här vara nog för att åskådligt illustrera
syndafallsberättelsens allmänna religiösa grundtanke. Nu
några ord om dess form.
Det är för närvarande allmänt erkändt, att den bibliska
berättelsen innehåller ett urgammalt sagostoff, som Israel
haft gemensamt med andra folk, hvars olika drag — och äfven
delvis deras förening med hvarandra till ett helt — man kan
påvisa i flera främmande religioner: föreställningen om en
härlig trädgård med underbara träd, som förläna högre
kunskap och evigt lif, en lycklig urtid i mänsklighetens
begynnelse, som gått förlorad; ormens uppträdande som ett högre
väsen, keruberna och det blixtrande svärdet som väktare för
lustgården o. s. v. Men allt detta sagostoff har i Israel
omskapats till något nytt, gjorts till bärare af högre
andliga sanningar, som vi måste betrakta som omistliga element
i vår tro, och hvilka aldrig varit framställda eller någonsin
torde kunna framställas med en sådan förening af åskådlig
enkelhet och djup psykologisk blick för syndens art och
dess djupt ingripande följder.
Berättelsen (kap. 2) innehåller åtskilliga tankar, som vi
här förbigå, därför att vi redan delvis berört dem. Den lämnar
för det första, likasom berättelsen i kap. 1, en beskrifning
på huru en del af skapelsen, framför allt människan,
uppstått, och den åsyftar, såsom vi förut sett, i likhet med kap.
1 att uttrycka människans höghet inom de skapade varelsernas
krets. Den gifver också, något hvarpå vanliga bibelläsare ej
torde gifva akt, en djupsinnig förklaring af den känsla, som
förenar man och kvinna till ett i en äktenskaplig förening.
Berättelsen i kap. 2 slutar, som bekant, i v. 24 med orden:
"Därför skall en man öfvergifva sin fader och sin moder
och hålla sig till sin hustru" etc. Den underbara känsla,
som förmår en man och en kvinna att på visst sätt åsido-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
