Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
URHISTORIENS RELIGIÖSA OCH ETISKA GRUNDTANKAR 233
tände makt — enligt ett bildspråk, som Israel, såsom vi förut
sagt, hämtat från ett med andra folk gemensamt sagostoff —
vänder sig till kvinnan och frågar: "Skulle då Gud hafva
sagt: ’I skolen icke äta af något träd i lustgården?’" (v. 1).
Frågan är tydligen med afsikt ställd just på detta sätt, ty
fienden vill utså misstro till Gud. Därför öfverdrifver han
budet, som ju endast gällde ett af träden, icke alla. Men
just genom att öfverdrifva de af Gud satta skrankorna,
uppväcker han misstro till den som satt dem och utsår så
frestelsens frö. Just på detta sätt, genom öfverdrifter af
budet, väckes ännu i dag den slumrande frestelsen att
öfverträda det. Sedan kvinnan, utan att ana ormens illfundighet,
rask rättat frestaren, tager han ett nytt steg. Han säger
icke: "bryt mot budet", ty detta hade varit oklokt. När
det ondas frestande makt första gången möter ett oerfaret
sinne, vet det att hölja sig i finare dräkt. Fienden
förstärker i stället frestelsens makt genom att bestrida riktigheten
af det skäl, som Gud hade anfört för sitt förbud. "Åf
kunskapens träd på godt och ondt skall du icke äta, ty när
du äter däraf, skall du döden dö", hade Gud sagt, 2:17.
Gud hade alltså med förbudet haft till syfte att rädda
människorna, att bevara dem i sin gemenskap. Frestaren säger
nu i stället, att Gud ingalunda ställt människan inför denna
skranka för att bevara henne i gemenskap med sig; utan
för att förhindra henne från att uppnå ett vetande, som
gör henne lik Gud. "Ingalunda skolen I dö, utan Gud vet,
att när I äten däraf, skola edra ögon öppnas, så att I
blifven såsom Gud, vetande hvad godt och ondt är" (3:4 f.).
Därmed har frestelsen fått verkligt lockande makt öfver
människan; ty nu har den vädjat till ett intresse för henne,
begäret att blifva något mer än hon är: ett Guds
underdånige barn — att förvärfva en kunskap och en insikt som
gör henne lik Gud själf. Orden: "I skolen blifva såsom Gud»,
måste från kvinnans ståndpunkt uppfattas såsom innebärande
löftet att vinna en högre insikt i det nyttiga, gagneliga,
med ett ord ett framsteg i förmågan att behärska världen.
I denna mening inneburo orden en osanning, ty den första
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
