Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
236
E. STAVE
En engelsk förf. (J. W. Shepard) skrifver1: "Jag kan
icke tänka mig något mera talande exempel på försöket
att undkomma andlig påverkan än det som man kan finna
i den oförlikneliga skildringen af den grekiska
filosofiens store mästare. För tjugutre århundraden sedan
fanns det icke någon mera lysande gestalt inom den
förnäma världen i Aten än Alcibiades: soldat, statsman,
den fina världens ledare — den oförvägnaste, den
smidigaste, den principlösaste af människor. Nu väl, Plato har,
så att säga, satt honom i biktstolen. Och detta är hvad
han låter honom säga om den inverkan, som han rönte
af Sokrates’ karaktär och undervisning. Sedan han aflagt
ett personligt vittnesbörd om den sällsamma och nästan
magiska makten öfver människohjärtat i den stora
atenien-siske läromästarens ord, fortsätter han och säger: ’Ingen
torde föreställa sig, att jag skulle känna blygsel inför någon,
men inför honom (Sokrates) står jag verkligen med
skammen. Ty när jag hör honom, bultar mitt hjärta, och tårar
strömma från mina ögon. Ty han tvingar mig att erkänna,
att jag i mina intriger för att vinna anställning och makt
försummar mitt sanna jag, och att mitt inre är alltigenom ondt.
Jag kan icke förneka, att jag bör göra hvad han beder mig,
men jag går bort, och andra inflytelser få makt öfver mig.
Därför tillsluter jag rnina öron, springer min väg bort från
honom lik en slaf, och när helst jag får se honom,
bemäktigas jag af blygsel. Så är jag i valet och kvalet mellan
två makter. Ofta känner jag; att jag skulle bli glad, om
han icke längre vore i de lefvandes land. Och likväl, om
någonting skulle hända honom, känner jag full väl, att jag
skulle bli desto djupare bedröfvad/"
Detta citat leder oss öfver till den tanke, som ligger
bakom hela skildringen af syndafallet, nämligen nådens och
kärlekens. Gud uppsökte de fallna människorna och tvang
dem att bekänna sin synd. Det låg kärlek och förbarmande
i detta. Vi vilja vara allena med vår synd, och
mänskligheten i stort har velat fly Gud. Men det är Guds kärlek
1 Citatet från J. Hastings a. a. sid. 81.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
