Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
306
EMIL LIEDGREN
Men gemenskapen mellan grafvarnas gäster, så
närliggande föreställningen därom än är, torde i den kristna
uppbyggelselitteraturen och psalmdiktningen sällan ha
fram-häfts så, som det sker i Hedborns psalm. Man har nöjt sig
med detta: "Själen lefwer i Guds behag; Kroppen sofwer
til domedag" (G. Ps. 400, v. 5). Dock skulle man väl kunna
säga, att bibelställen som 1 Mos. 37:35; 1 Sam. 28:19; 2
Sam. 12:23; Es. 14:9, 10 f. och framförallt Job 3:13 f. ge
vissa anknytningar åt fantasien i den riktning, vi nu afse.
Uttrycken "gå till hwila hos sina fäder" (1 Kon. 2:10 m. fl.
st., i gamla öfvers.: "afsomna med sina fäder"), "samlas till
sitt folk" (1 Mos. 49; 29, g. öfvers.: "samkas till sitt folk")
visa ju ock spår af den uråldriga allmänmänskliga
föreställningen om ett slags gemenskap mellan de-döda.1 Men att
redan detta graflif skulle vara ett lyckligt lif, skönare än
det jordiska, är väl i hvarje fall en för allmänkristlig
uppfattning främmande idé. Novalis skildrar det emellertid just
så (Gesang der Abgeschiedenen):
Lobt doch unsre stillen Feste,
Unsre Gärten, unsre Zimmer,
Das bequeme Hausgeräthe,
Unser Hab und Gut.
Täglich kommen neue Gaste,
Diese früh, die andern späte,
Auf den weiten Herden immer
Lodert neue Lebensglut.
Keiner wird sich je besehweren,
Keiner wünsehen fort zu genen,
Wer an unsern vollen Tischen
Einmal fröhlich sass.
Klagen sind nicht mehr zu hören,
Keine Wunden mehr zu sehen,
Keine Thränen abzuwischen;
Ewig läuft das Stundenglas.
1 E. Aurelius, Föreställningar i Israel om de döda... sid. 10,
15 f., 27.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
