Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HEDBORNS PSALMER 1812
307
Hedborn gläder sig åt att få råka "Kinder der
Ver-gangenheiten", liksom Novalis, äfven han, tänker på
"Künf-tige Genossen", som efter honom skola komma till samma
hvilorum (1812 års text):
Jag icke sällskap sakna kan:
Ett syskonskap, tätt wid hwarann,
I modersfamnen hwilar.
I helig ro wårt tysta lag
Här bidar uppå Herrens Dag,
Och skyndsamt tiden ilar.
Till bröders stoft jag samlas får,
Som hwilat här mång tusen år,
Af mig än aldrig kända,
Och många nya dag från dag,
Det samma hemwist få som jag,
Från werldens stormar lända.
Vi här uti den tysta mull,
Ej efter kronor eller gull.
Ej efter ära fika.
Här är ej tjenare, ej fri:
I grafven rik och mäktig bli.
Med arm och ringa lika.1
De sorger wi i lifwet känt,
De heta tårar som oss bränt,
Ej mera hjertat fräta.
Wår owän räcker oss sin hand,
Och i wårt nya kärleksband
Wi fordna dar förgäta.
I Sehnsucht nach dem Tode är det längtan till
stillheten och friden, som talar:
Gelobt sei uns die ew’ge Nacht,
Gelobt der ew’ge Schlummer!
Wohl hat der Tag uns warm gemacht
Und welk der länge Kummer.
Die Lust der Fremde ging uns aus,
Zum Våter wollen wir nach Hans.
1 Jfr Job 3:13 f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
