Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN SYDINDISKA SIVA-TEOLOGIEN 361
Denna förhåller sig till Qiva själf som solstrålarna till solen
eller konungens vilja till konungen. Till väsendet äro de
ett men dock ingalunda identiska. Liksom solstrålarna hafva
solens väsen och endast existera i närmaste förbindelse med
solen, men dock icke äro identiska med solen och i viss
mening äga en själfständig existens, och liksom konungens
vilja hör till hans väsen och icke kan existera utan
konungen, men dock icke är identisk med konungen utan äger en
själfständig tillvaro i form af befallningar och lagar, så är
Qivas Qakti af Qivas väsen och existerar blott i förbindelse
med Qiva, men är dock icke identisk med £iva utan kan
åtskiljas från Qiva,. Vi kunna ock kalla denna ur Qiva
evolverande energi Qivas tanke. Qiv&s väsen beröres lika
litet af Qaktis evolution som solen däraf, att hon utsänder
sina strålar. Och det är nu genom denna Qaktis förmedling,
som Qiva tänkes inverka på de andra substanserna. Genom
denna inverkan uppkommer allt skeende i tillvaron. Att
världen utvecklar sig ur urstoffet, att själarna där göra
sitt inträde, att karma kommer i verksamhet, det beror allt
på en utstrålning af Qivas tanke, som har själarnes
frälsning till syftemål. Qiva ingår genom sin ^akti i materiens
finaste produkter, identifierar sig i viss mening med materien,
som då gestaltar sig efter Qivas tanke. Detta förverkligande
af Qivas tanke kallas äfven Qivas gestalt. Drar han sin
Qakti tillbaka, tänker han ej vidare det som består och sker,
identifierar han sig ej därmed, då sjunker det genast
tillbaka i urtillståndet. Så söker Q. S. enheten i tillvaron uti
skeendets monism under Qivas suveränitet. Qivas tanke är
emellertid ej en fritt skapande tanke (och här möter oss en
allvarlig svaghet i systemet), utan den är bunden af de
andra eviga substansernas beskaffenhet och inneboende anlag,
liksom en trädgårdsmästare ej kan skapa växter oberoende
af fröets art.
Möjligheten af en sådan förbindelse mellan Qiva 0ch de
andra substanserna, att allt skeende kan tillskrifvas Qiva,
bevisar Q. S. genom sin lära om Advaita, som utgör en
afhörn-stenarna i detta system. Här ha vi åter ett exempel på den
Bibelforskaren 1913. Häft. 5. 24
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
