Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
362
H. FRYKHOLM
olika användningen af samma term i Vedanta och Q. S.
Den förekommer redan i Veda och betyder eg. icke-två
(a-privativum och dvaita = två). Sankara bevisar därmed
sin hufvudsats, att Gud och världen äro identiska, ty
ad-vaita = icke-dualism = monism. 9- S. förklarar däremot,
att a-privativum visst icke behöfver förneka andra
substansers existens, utan med lika stor rätt kan fattas som blott
förnekande existensens hvalitet. Alltså: Gud och de andra
substanserna äro i förhållande till hvarandra icke-två utan
något annat, de existera nämligen, fastän åtskillda, uti
oupplöslig förbindelse med hvarandra. De förhålla sig till
hvarandra som eld till kokande vatten. I kokande vatten
(Universum) innehålles elden (9*va), om också för ögat osynlig.
Kokande vatten (Universum) kan ej tänkas existera annat
än i förbindelse med eld (£iva). Och likväl är icke elden
(Qiva) identisk med kokande vatten (Universum) eller tvärt
om. Fastän åtskillda äro de oskiljaktiga, fastän oskiljaktiga
äro de åtskillda. Elden (Qiva) är dock ej i något hänseende
beroende af kokande vatten (Universum), men väl tvärt om.
I denna advaitaförhindelse mellan Gud och universum finner
9. S. möjligheten att trots substansernas pluralism fasthålla
tillvarons enhet.
Läran om Paca (materien).
Emedan själens väsen lättare klargöres sedan vi förut
gjort bekantskap med Päca, följer detta lärostycke i andra
rummet. Som vi redan sett innefattas i begreppet Päca de
eviga substanserna Anavamala, Karmamala och Mäyämala.
De skilja sig från hvarandra genom de olika verkningar,
som från dem utgå. Det gemensamma är, att de alla i
motsats till Gud och själarna till sitt väsen äro materie,
detta begrepp då fattadt i långt vidsträktare bemärkelse än
den i Vesterlandet vanliga. Däri inbegriper 9- S. allt, som
är hinderligt eller onödigt för att själen skall ernå den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
