Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
378
H. FRYKHOLM
som QivsLS eget, direkta handlande. Och den Jlvanmukta
han begagnar sig af är att jämföra med hjortskinnet en
jägare höljer sig i för att ej skrämma bort hjorten, som han
vill fånga.
Möjligheten af detta uppenbarelsesätt förklaras med
hjälp af Advaita-läran såsom den kan modifieras, där ingen
hänsyn behöfver tagas till Anavamalas närvaro, (jmf. s. 383).
Liksom smörets allmänna och osynliga närvaro i mjölken
är förutsättningen för den särskilda och synliga närvaron i
tjärnmjölken, så möjliggöres också Qivas särskilda
uppenbarelse såsom Satgurü af hans allmänna närvaro i själen.
Nödvändigheten af en så beskaffad uppenbarelse af £iva
framgår af själens tillstånd vid inträdet i 9uddha-avasthä.
Hon har visserligen genom (^aktinipäda blivit utrustad med
ett öga, som har förmåga att uppfatta och igenkänna £iva.
Men hon förstår ännu icke att bruka detta hjälpmedel, hon
vet framför allt icke, hvar (Jiiva skall sökas och hvarpå hon
skall igenkänna honom. Då hon är hänvisad till sig själf,
är hennes sökande fortfarande hopplöst. Därför måste (^iva,
än vidare hjälpa henne, genom att uppenbara sig på ett för
själen fattbart sätt. Detta sker, när han kommer i GurmVs
förklädnad. Som skäl hvarför han kommer förklädd och ej
mera direkt angifves, att själarna annars skulle förskräckas
och fly och så gå miste om hans undervisning. Nu komma
de att likna fåglar, som fångas, lurade af lockbetet. Den
mognade själen håller först Gurun för en vanlig människa,
men inser snart att hon misstagit sig, och att Gurun är
^iva själf. Förklädnaden är också ett skydd för möjligen
närvarande människor, som ännu ej äro mogna att få del
af hans undervisning och som blott kunde taga skada af
9ivas direkta framträdande. — Som Guru och ej i annan
gestalt kommer han, emedan denna förklädnad är den mest
ändamålsenliga. Själen liknar i (^uddha-avasthä en törstig,
hvilkens enda behof är vatten. Hon törstar efter sann
kunskap och skådar längtansfullt efter en lärare, som kan
meddela den. Komme nu Qiva i någon annan gestalt, skulle
hon troligen ej akta på honom, men till Gurun dras hon af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
