Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
406
LITTEKATURANMÄLAN
Paulus har i lidandena en tröst af att tänka på den himmelska
boningen, som väntar honom, den härlighetsgestalt, som en
gång skall vara haas. Men — den får han ju först vid
parusien? Om han skulle dö utan att upplefva den, måste han då
naken, d. v. s. utan kroppslighet bida den stora dagens
ankomst? Ja, så tyckes det. Och för ett sådant tillstånd
gruf-var sig aposteln. Han vill icke afklädas utan blifva
öfverklädd, d. v. s. lefvande förvandlad. M. a. o. han vill upplefva
parusien. Men — ännu en gång kommer en vändning. Han
har dock fått Anden. Så är han vid godt mod. Och när han
så betänker, att jordelifvet är en skilsmässa från Kristus, då
rädes han icke längre för att dö, döden tvärtom för honom
öfver till Kristus; döden är en vinning. Och ännu en sak
hjälper honom att resa hufvudet: medvetandet, att han har ett
mål att lefva för, att en uppgift och ett ansvar hvilar öfver
hela hans lif. — Alltså: i v. 2—4 öfverväger fruktan, från v.
6 åter råder hoppfullheten. Dock kan man, synes det oss,
fråga, om icke i v. 2 åtminstone en liten, svag möjlighet
skymtar för Paulus, att han omedelbart efter döden skulle kunna
få ikläda sig den himmelska gestalten. Att han icke tänkt sig
detta såsom något normalt, synes oss alldeles visst. Han har
ju förut uttryckligt lärt korintierna (1 Kor. 15: 51 f), att först
vid parusien de döda få sin härlighetskropp och de lefvande
förvandlas. Det fasthåller han nog äfven här. Men han säger
dock uttryckligt (v. 1), att den himmelska boningen eller
gestalten redan nu finnes. Detta har förf. förbisett. — Dock,
det skall erkännas och betonas: erhållandet af denna
himmelska gestalt före parusien är på sin höjd en mycket svag
möjlighet. Vändningen i v. 6 står i alla händelser kvar. — Har
nu Paulus medvetet knutit samman de två hvarandra motsatta
omdömena om tillståndet efter döden (å ena sidan »nakenhet»,
å andra sidan ett lif i närmaste gemenskap med Kristus)? Förf.
häfdar med bestämdhet, att han måste ha gjort det. Och
logiskt sedt är det ju alldeles ofrånkomligt. Men har verkligen
Paulus, när han talar om detta tillstånd såsom ett lif i Kristi
gemenskap, kunnat reflektera på någon dess brist? Glömmer
han icke snarare allt, hvad han förut sagt, för att låta det
individuellt-religiösa lifvet taga ut sin rätt? Den fråga, som
här är vidrörd, tager förf. sedan upp under formen af en
undersökning rörande förhållandet mellan xo^aaibu (1 Tess. och
1 Kor.) och gdv XpiVT(p elvai 1. likn. (2 Kor. och Fil.). Här
medger förf., att dessa uttryck beteckna två hvarandra
uteslutande tillstånd, samt att det senare såsom ett det religiösa
lifvets postulat trängt undan det förra. Dock finnes enl. ho-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
