Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ASKESENS STÄLLNING I DET KRISTLIGA LIFYET 433
här tillfinnandes i samma styrkegrad och i samma utpräglade
gestalt som i den indiska filosofien, där den ju är drifven till
sin spets och också mycket riktigt framkallar ett strängt
asketiskt lifsideal, enligt hvilket de erforderliga öfningarna
få sin prägel af det rent negativa syftet att lossa på alla
band, som binda människan fast vid jordelifvets bländverk.
Icke heller möter dualismen med samma afvoghet mot det
materiella som den gör, när anden i nyplatonismen eller i
gnosticismen skall sträfva att befria sig från befläckelsen
med det sinnliga. Katolicismen hindras från en så extrem
ståndpunkt därigenom, att den alltför starkt har bevarat
sambandet med den från Gamla testamentet löpande
tankelinje, som genom skapelseidén aldrig kan finna sig i en blott
negativ ställning till den sinnliga världen. Och hvad den
andra asketiska förutsättningen beträffar, är ju den katolska
uppfattningen af uppenbarelsen visst icke blott nomistisk.
Katolicismen vill ju icke endast ställa människorna inför
den lag, hvilken kyrkan såsom rättsinstitut har om händer;
kyrkan är ju ock förvaltarinna af de gudomliga
nådeskrafterna, möter människorna med gratia Dei. Så kunna ock de
katolska författarne, särdeles med anknytning till Thomas
ab Aquino, försvara sig mot beskyllningar för att den
romerska sedligheten skulle vara i afsaknad af positiva af
kärleksbudet bestämda mål eller låta dessa vara endast bisak.
Och dock skall ett fullt tillfredsställande försvar mot
beskyllningar för asketiskt lifsideal icke kunna lämnas. De
båda förutsättningar, på hvilka askesens principiellt
betingade ställning hvilar, äro där faktiskt kombinerade med
hvarandra och i sådan styrkegrad, att resultatet i hvarje
fall icke kan bli annat än en kompromiss mellan positivt
syftande och asketisk sedlighet, och detta en kompromiss,
i hvilken helt visst icke det senast nämnda elementet får
någon undanskjuten plats. Hvad här säges om gratia Dei
kan väl vara ägnadt att modifiera det asketiska inflytandet,
men bryta det på ett afgjordt sätt kan tanken på Guds nåd
icke, så länge ännu gratia fattas på ett halft naturartadt
sätt, såsom framför allt genom sakramenten ingjutna sinn-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
