Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
434
GUSTAF AULÉN
lig-öfversinnliga krafter. Så har askesen fast mark i Rom,
principiellt betingad, legaliserad och officiellt reglerad,
löpande ut i idén om den dubbla sedligheten, den lägre för
gemene man och den högre för det särskilda stånd, för hvilket
kallelsen — om man öfverhufvudtaget bör använda detta
begrepp — rentaf består i askes.
När Luther däremot fattade Guds nåd rent personligt,
såsom uppenbarelsen af Guds människan mötande och
med henne handlande barmhärtiga sinnelag, hvilket
människan griper om med hjärtats förtröstan allenast, sola fide,
bröts därigenom den nomistiska synen på kristendomen i
grund ned, undanröjdes med ett slag hvarje tal om de
förtjänstfulla och de extraordinära gärningarna. Det var alltså
närmast på denna punkt Luthers brytning också med det
asketiska lifsidealet framträder, genom undanrödjandet af
detta ideals nomistiska förutsättning. Härmed ha vi dock
icke sett hela omfattningen af den opposition mot askesen
såsom ett principiellt betingadt etiskt begrepp?, som blir en
följd af Luthers grundåskådning. Vi kunna uppställa
följande lag för denna oppositions tillväxt: i samma mån som
den insikten växer fram, huru innerligt nära den förlåtelsetro,
om hvilken nyss talats, är förbunden med skapelse- och
försynstron, i samma mån vidgas och fördjupas oppositionen
mot askesens ställning inom den katolska sedligheten och
blir i den kristna kallelsens begrepp en principiell negation
af askesen såsom etiskt ideal.
Men innan jag närmare söker tydliggöra detta
förhållande, är det nödvändigt att här upptaga en kritisk invändning.
Att alla konsekvenserna af askesens principiella
öfvervin-nande skulle vara dragna af Luther och reformationen —
kunna vi helt visst på intet sätt häfda. Sambandet med
katolsk askes icke blott senare utan ock hos Luther själf
talar sitt tydliga språk däremot. Men ha vi ändå icke sagt
för mycket, kunna vi verkligen öfverhufvud tala om att en
principiell negation af askesen såsom hemmahörande i den
kristliga etiken kom till stånd i och med de nyss berörda
tankarna? Frågan har vunnit aktualitet i våra dagar genom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
