Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
438
GUSTAF AULÉN
ken måste alltid just midt i det till inomvärldsliga mål
syftande arbetet ljuda med den tonen: »för himmel, ej för jord
vi gå till strids och glade äro ». Men askes vore detta i själfva
verket blott då, om det så uttryckta religiösa förhållandet
ovillkorligen skulle ställa oss i en negativ ställning till de
jordiska uppgifterna. Sådant hör man visserligen
understundom med stor tvärsäkerhet förkunnas, men under alla
omständigheter åligger bevisskyldigheten här dem som
påstå det. Vi häfda däremot, att just på grund af de
förbindelselinjer, som vi draga från våra centrala religiösa
tankar till arbetet i de jordiska uppgifternas tjänst, den kristna
etiken skänker ökad energi och djup åt samt afvärjer
förflackning och utarmning ifrån vårt arbete med de jordiska
uppgifterna.
Så kunna vi alltså helt visst vidhålla, att det hos Luther
sker en afgjord brytning med det asketiska lifsidealet. Eller,
för att uttrycka saken något försiktigare och på samma gång
precisare: den kristna gudstro, som här bryter fram och får
lif, är af den art, att det i samma mån som dess konsekvenser
dragas och den själf tillväxer i inre klarhet, också i samma
mån blir allt klarare en onjöjlighet att fatta askesen såsom
ett principiellt betingadt etiskt moment. Det etiska lifvet
bestämmes så, att de^ idealt sedt, icke längre blir rum för
askes. Kallelsebegreppet jagar askesen. »Kallelsen» är
därvid — skulle vi kunna säga — i direkt anslutning till den
föregående framställningen: totaliteten af alla de uppgifter
mitt lif får, när det lefves i förlåtelse- och försynstro. Om
alltså hela mitt lif, från ideal synpunkt sedt, måste falla inom
kallelsens område, så är det icke längre rum för någon askes
därbredvid. Men icke heller, från samma ideala synpunkt
sedt, för någon askes inom kallelsen. Det ideala är att hvarje
handling är ett positivt uttryck för hvad Gud just i den
situation,, hvarom fråga är, vill ha uträttadt. För något
bredvid detta finnes ej plats, men detta just måste å andra
sidan göras. Hvarje gärning, som bör göras, är antingen en
positiv kallelsegärning eller också borde den, från ideal
synpunkt sedt, icke göras. Idén om ett eftersträfvadt kors och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
