Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATURANMÄLAN
463
tände af de konfessionella skiljaktigheterna under 1600-talet
fram till en af lärointressen mera obunden, historiskt objektiv
betraktelse, sådan den bröt igenom främst genom upplysningens
inverkan. Och denna framställning får så mycket större värde,
som vi förut sakna en efter kronologiska grunder ordnad
monografi öfver detta ämne och då den därtill hvilar på ingående
behandling af hithörande litteratur.
Vi vilja nu lämna en kort skiss af utvecklingen,
sådan den tecknas af Grlawe. De första namnen vi möta äro
Erasmus och Melankton. Men de nöja sig med ett allmänt
konstaterande af heresiernas ursprung i platonsk filosofi och
Origenes’ af Plato influerade heterodoxi. Väl finner man här
enstaka uttryck, som tillåta mera vidtgående konsekvenser, men
till några konkreta resultat för aldrig deras frågeställning.
Första gången problemet får ett mera påtagligt innehåll är
under den engelske filologen Isac Casaubanas’ hand. Särskildt
framhäfdes af honom den grekiska mysteriekultens inflytande
på den kristna sakramentsläran och de sakramentala bruken
— dock under betonande af att de skadliga verkningarna endast
berörde periferiska gebit.
Bland de många, som mottagit impulser från honom, må
nämnas hans personliga lärjunge, den lärde jesuiten Petavius.
Liksom genom en ödets ironi blef denne katolske apologet
mot sin vilja den, som gaf signalen till angreppet mot
kyrkofädernas dogmatik. I polemik mot protestantismen häfdade
han, att flere af de förnicenske fäderna, på hvilka denna
åberopade sig, tänkt och skrifvit »in modum Platonis», särskildt
ifråga om triniteten och logosläran, för att sålunda framställa
katolska kyrkan såsom bevarare af den renade lärotraditionen
från Nicea.
Riktig fart fick emellertid helleniseringstankens
utveckling först såsom ett led i 1600-talets häftiga trinitariska
stridigheter, särskildt genom arminianska och socinianska
teologer. Oftast ensidigt och tendentiöst utformadt och därigenom
framkallande skarp kyrklig polemik, var antitrinitariernas
helleniseringsbegrepp hufvudsakligen orienteradt kring
trinitetsdog-men och kristologien, som alltså för en lång tid kommo i centrum
för diskussionen om kristendomens hellenisering. Man hade
härmed tagit steget ut till påståendet om en förvanskning af
kristendomens innehåll på de centralaste punkterna. Såsom
representativt för de tidigare antitrinitarierna med deras trots allt tämligen
pietetsfulla måtta må omnämnas det helleniseringsbegrepp, som
formulerats af den framstående arminianske teologen Le Clerc.
Helleniseringsprocessen dateras af honom tillbaka ända till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
