Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
464
LITTEKATURANMÄLAN
apostlarna och sättes i samband med den särskildt genom
Philo starkt helleniserade judendomen. Kyrkofäderna, hellenskt
uppfostrade och bildade, förde i propagandasyfte hufvudsakligen
på den allegoriska bibeltolkningens väg allahanda främmande
tankar in i kristendomen för att göra den mera acceptabel för
den antika bildningens målsmän. Dogmatiskt resulterade detta
i en hellenskt färgad logos- och trinitetslära, etiskt i en allt
starkare värdering af de asketiska idealen, på det
praktiskt-religiösa området bl. a. i införandet af arkandisciplimen.
De af 1600-talets kyrkliga teologer, som höra med
såsom konservativt inslag i utvecklingen, indelar förf. i tvenne
grupper, dels de hvilkas opposition främst gällde
antitrini-tarierna (t. ex. Bullus och Jurieu), dels de som polemiskt
vände sig mot katolska kyrkan eller vissa sekter (t. ex.
Thomasius och Gale). Intressant är afct se, huru de förra i
sin apologetiska ifver antingen ställde sig rent negativt till
helleniseringsbegreppet eller medgåfvo det mycket snäfva
gränser, t. ex. genom att låta det neutraliseras genom påståendet om
judiskt inflytande på den hellenska världen, speciellt Plato
(»hebraiseringstanken»), medan de senare gåfvo det ett mot
katolicismen starkt polemiskt innehåll och spårade hellenism i
dess fromhetslif (mysticism), dogmatiska föreställningar
(skärselden), kult och religiösa praxis (offerkult, helgondyrkan,
munklif).
År 1700 — året för framträdandet af den arminianske
prästen Souverains beryktade arbete: Le platonisme dévoilé —
låter Grlawe bilda en gränssten i helleniseringsbegreppets
historia, »den kvantitava höjdpunkten», ej blott till följd af det
uppseende detta verk väckte och omfattningen af den polemik
det framkallade, utan också därför, att det utgör extremet
af radikal kritik mot kyrkans fundamentala dogmer. Mera
häri än i nya kritiska resultat samt i den omständigheten, att
problemet af S. första gången upptagits till monografisk
behandling, ligger hans arbetes betydelse. Vida mindre än
tidigare kyrkliga apologeter förmådde de närmast af S. framkallade
besvärja den frambrytande stormen. Så utgör t. ex. den
franske jesuiten Baltus’ »Défense» en fullständig anakronism för
sin tid, i öfverdrift och fanatisk ensidighet en pendant till
S:s verk.
Men mellan dessa båda linjer af tendentiös ytterlighet
arbetade sig så småningom under inflytande af de strömningar,
som- rörde sig i tiden, fram ett helleniseringsbegrepp, hvars
formulering var betingad af historiskt sanningsintresse, ej af
konfessionellt dogmatiska intentioner. Denna epok är hufvud-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
