Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATURANMÄLAN
465
sakligen knuten till den berömde kyrkohistorikern Mosheims
namn, hvars skrifter med deras lugna saklighet och objektivitet
Glawe kan beteckna såsom »den kvalitativa höjdpunkten» i
helleniseringstankens historia, såtillvida som här åt densamma
principiellt sedt är gifven en form och fattning, som med hänsyn
till den följande forskningen i viss mån kan anses såsom
afslutande. Ej heller Mosheims betydelse ligger så mycket
i de nya resultaten, hvaribland dock må nämnas hans
betonande af en kristendomens orientalisering vid sidan af dess
hellenisering, som fastmer i den bredt vetenskapliga
motiveringen, som förebragtes.
Kring Mosheims insats grupperar nu Glawe hela
1700-talets forskning på detta område. Medan Mosheims anhängare
i stort sedt utan rest tillägnade sig mästarens resultat, ehuru
ofta med intressanta nyanseringar i det enskilda (t. ex. Brucker),
utbyggdes de å andra sidan äfven vidare i radikal riktning,
hufvudsakligen inom rationalistiska kretsar. Här må nämnas S. G.
Lange och Souverains tyske öfversättare Löffler, som i kritisk
radikalism ger denne föga efter. Under beroende af Mosheim
gåfvo också de båda engelska deisterna Priestley och Gibbon
en radikal, mot kyrkan starkt polemisk formulering af
helleniseringsbegreppet. Till Mosheims motståndare räknar förf. alla
dem, som af olika anledningar ej följa M. i hans häfdande af
en, låt vara ej allvarlig, depotensering af kristendomen genom
hellenismen. Förutom de resolut reaktionära stämmor, som
äfven nu gjorde sig hörda, äro att räkna hit Semler och hans
anhängare, som utifrån sin religiösa subjektivism och därmed
sammanhängande relativistiska historieuppfattning, under
erkännande af helleniseringens faktum, afvisade hvarje anklagelse
mot kyrkofäderna såsom oberättigad.
Efter formulerande af sin hufvudtes, att
helleniseringsbegreppet vid 1700-talets utgång föreligger i stort sedt färdigt,
går Glawe att skärskåda det gångna århundradets forskning,
där diskussionen hufvudsakligen varit förlagd till den rikhaltiga
dogmhistoriska litteraturen. Härvid urskiljer förf. tre linjer,
som han för tillbaka på olika räckor i den föregående
utvecklingen. Medan en grupp med dogmhistorici af både radikalare
och mera moderat läggning (Baumgarten, Gieseler, Ebrard,
Harnack m. fl.) talar om en kristendomen såväl materiellt som
formellt ombildande process och principiellt sedt alltså
närmar sig Souverain, utgör en annan linje med hänsyn till
bedömningen af helleniseringsprocessen närmast en
fortsättning af Semlers uppfattning, i det dess representanter,
oftast i anslutning till den Hegelska historiefilosofien, i hel-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
