Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATURANMALAN
469
liga lif är, själft andligt, den orsakande principen för all
materialitet såväl som för all annan existens, synlig eller
osynlig. Universum har i lifvet såväl sin första orsak som
sitt slutmål, hvilket gifver det mening och
ändamålsenlighet. Skapelsen är lifvets inträde i tiden och underkastelse
under tidlighetens process. Den naturliga evolutionen är
nu ett lifvets återvändande till sig själft. Utvecklingens
höjdpunkt är Jesus Kristus, som betyder, att Gud, som
till sitt eviga väsen är transcendent, äfven i sin
imma-nens blir sig själf i fullkomlig harmoni med den värld, i
hvilken han gjort sig immanent. Kristus betyder mänsklighetens
fullkomliga enhet med Gud. I honom har det gudomliga
lifvet och mänskligheten blifvit ett. Inkarnationen är
immanen-sens fulländning. Det Kristus var, dit böra vi alla komma.
I hvarje människa bör samma enhet mellan det gudomliga
och det mänskliga lifvet förverkligas. Dit’kunna vi ej komma
utan Kristus. Kristi betydelse för oss är att utgöra en appell
till oss, en kallelse till oss. Kristus visar oss den fullkomliga
enheten mellan människa och Gud. Med denna inför ögonen
kunna vi så fritt i oss förverkliga denna enhet. Utan
Kristus skulle vi lefva i mörker, med honom inför ögonen se vi
lifvet i Gud i dess fullhet och Guds lif i människan i dess
härlighet. Och denna syn är fylld af kraft, som hjälper oss i
den egna pånyttfödelsens verk.
Med dessa antydningar har jag blott velat exemplifiera
de tankegångar, som möta oss i Du Bosens arbete. De äro
för öfrigt utförda med en sådan klarhet och ett sådant
stilistiskt behag, att det är ett lätt arbete att följa förf. och
därmed ock vinna en inblick i hela den art af tänkande, för
hvilket jag menar boken är typisk. Det djupa behof, som
här tager sig uttryck, är beaktansvärdt nog: behofvet af
personlig frihet och omedelbarhet i gudsförhållandet samt af
harmoni mellan den religiösa kunskapen och den
naturvetenskapliga och filosofiska. De vinster för detta behof, som arbetet
i fråga bjuder, äro dock knappast tillfyllestgörande för ett
medvetande, som ligger på den linje af religiöst lif, som går
genom Gamla och Nya testamentet, rätt förstådda, och ej fått
sinnet aftrubbadt för det problem, som inneslutes i den
bibliska motsättningen: synd och nåd. Optimismen och den ljusa
harmonikänslan i den engelska mystiken hör snarare samman
med den religiositetens strömfåra, som har sin upprinnelse i
Hellas. För de själar, som ännu känna hellenskt, torde ett
arbete, sådant som det refererade — tänka och åtminstone
preliminärt — kunna vara till gagn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
