Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
472
LITTERATURANMÄLAN
Odens ära. Belysande både för arten af den tidens kristendom
och den forntida hedendom, hvaraf den i mycket var en
återspegling, är hvad författaren berättar om medeltida bröllop i
Ditmarsken, vid hvilka högtidsmålet afslutades med den
Helige andes skål; eller huru brudens giftoman öfverlämnade
bruden till brudgummen medelst en skål i Faderns, Sonens och
den Helige andes namn.
På lofvärdt sätt förstår dock författaren att öfva kritikens
konst. Han är väl medveten om huru djupt ned många
hedniska minnen blifvit begrafna under en nyare kultur och huru
medeltidens fruktan för allt medvetet hedniskt »lagt liksom en
sten öfver grafven». Äfvenså känner han väl, hvar i den medeltida
sagolitteraturen verklighetsskildringen slutar och fantasien tager
vid. Det framhålles, huru man i de gamla traditionerna nogsamt
kan förnimma den medeltida fantasien med dess obetvingliga
drift att omsätta och omskapa. Allt detta på samma gång
som den dock ofta har en värdefull, traditionell grundval atfc
bygga på. God är också anmärkningen om Tacitus’ skildringar
af germanernas kult: han ville säga sina läsare något om
helighetens väsen, och, romantiker som han är såsom barn af en
sen kultur, omsätta sig för honom de beskrifningar, som hans
sagesmän ha gifvit af hvad de sett och hört, med
naturnödvändighet till en stämning i hans inre.
Angående källorna och deras rätta användning har
författaren ytterligare många tänkvärda ting att säga under
rubriken Ånmærkninger del IV, sid. 109. Här möta satser, som
i all sin knapphet äro af djupt principiell innebörd och
förvisso angå ej blott en religionshistorisk monografi utan
religionshistorien såsom vetenskap i dess helhet.
I allt har så det intuitivt konstnärliga här på ett lyckligt
sätt intimt förmälts med det kritiskt vetenskapliga, och häri
ligger något i hög grad föredömligt. All högre form af
vetenskap måste ju ha något af konst i sig. Statistik och
analys äro nödvändiga förarbeten, som dock aldrig göra oss till
ett med vårt föremål, hvilket väl ändå är vetenskapens syfte.
Samma förtjänster, som jag här har velat framhålla i fråga om
författarens verk i stort, gå nu också igen i hans behandling
af enskilda moment, som ingå i den fornnordiska kulturanden.
Särskildt har jag gripits af beundran inför den fina analysen
af ett par så svåråtkomliga begrepp som ära och lycka i
forngermansk mening — idéer, svåra såväl att få ett konkret tag
uti som att hålla fast för medvetandet i all deras luftiga
mellanställning mellan individuella, sociala och religiösa värden. Lycka
och ära bodde i Midgård. Olycka och ärelöshet där utanför,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
