Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
206 D. FEHRMAN
ton äfven erkännandet af det gammalkyrkliga dogmat till
villkor för ren lära. (Ang. Servet kan han så påvisa, att dennes
tankar stå i strid mot läran i alla tiders kyrka, och finner däri
det afgörande beviset för kätteri.)
Med detta är också en annan norm vunnen för
skriftutläggningen. Luthers norm var endast Skriftens egna klara och
tydliga ställen. Melanchton fasthöll densamma teoretiskt, men
drog, där de tydliga ställena ej räckte, in traditionen från den
gamla kyrkan i den öfvertygelsen, att i svårare fall denna bäst
måste ha förstått bibelns mening.1 Den gamla dogmatiken
öfverordnades såsom utläggningsnorm öfver bibeln såsom blott
utläggningssubstrat. M. a. o. biblicismen är principiellt
förvandlad till traditionalism, t. v. dock inom blygsamma gränser, ty
Melanchton fasthåller alltjämt, att många ställen i Skriften äro så
klara, att de måste tolkas ur sig själfva. Men med dessa tydliga
ställen vill han egentligen blott vederlägga de katolska
utläggningsförsöken. Gent emot Servet däremot måste han söka
stödet i sin traditionalism, som i sin ordning blef en lära om
den genom alla tidsåldrar existerande kyrkans auktoritet som
Skriftens säkra tolkarinna, ecclesia doctrix. Ingen kan t. ex.
finna den rätta lösningen af det Johanneiska logosbegreppet,
som icke hämtar den från kyrkans af de gamla synoderna,
symbolerna och fäderna uttalade tro.
Så har polemiken icke varit utan sin betydelse vid
införandet af en traditionalism, hvarigenom den ursprungliga
biblicismen upplöstes. För att vinna det stöd, som var nödvändigt
särskildt i striden mot Servet, måste Melanchton mer och
mer åberopa en kyrkan förlänad gudomlig gåfva att doctrinam
cog-noscere. Detta kunde ske endast på basis af tanken, att
kyrkans medlemmar, de fromma i alla tider från patriarkernas
dagar hela det gamla testamentet igenom och in i det nya fram
till hans egen tid, bilda en sammanhängande följd. Och denna
konstruktion verkade i sin ordning nivellerande på skillnaden
mellan bibliska och senare ortodoxa författare. Därigenom för-
1 Uppgifvandet af den stränga biblicismen är i visst afseende ett
framsteg. Luthers grundsats, att bibeln måste tolkas ur sig själf,
tillåter ej den principiellt förutsättningslösa betraktelsen af bibeln,
som är villkoret för anlitande af kritiska, filologiska eller historiska
hjälpmedel. Den har till korrelat, att endast Guds Ande kan skänka
den riktiga utläggningen. Men i förhållande till traditionalistiska
tendenser gaf den Luther modet att med afvisande af alla äldre
auktoriteter låta sig vid utläggningen bestämmas af sitt samvete och sin
religiösa instinkt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
