Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PROTESTANTISK DOGMHISTORIA I LJUSET AF MODERN FORSKNING 207
flyktigades inspirationstanken öfver hufvud, och med den tonvikt,
Melanchton af lätt insedda skäl måste lägga på Skriften såsom
erbjudande ett läroinnehåll, blef dess bokstaf något mera
oväsentligt. Ty innehållet åtminstone i Skriftens dunkla
läroställen är klarare uttryckt i de gammalkyrkliga symbolerna (och
hos de stora kyrkofäderna). Konsekvensen blef, att han framför
allt höll sig till dessa såsom det enklaste uttrycket för ren
lära och rent af lade särskild vikt vid deras ordalydelse.
Kap. XX. Melanchtons färdigbildade åskådning om
ortodoxi och ortodox katolsk kyrka står i nära
sammanhang med de tankar, som ofvan behandlats. De normerande
instanserna för ren lära bestämmer han slutgiltigt jämte
Skriften såsom dels 1) consensus med vetus och prior ecclesia, dels
2) de nya reformatoriska bekännelserna. Genom sitt
läroinnehåll utgöra dessa auktoritativa normer kyrkans fundament.
Den, som bestrider fundamentet, måste utvisas ur kyrkan. Men
där fundamentet finnes, är äfven kyrkan förhanden. Därför
proklamerar han tolerans beträffande adiafora, genom hvilka
fundamentet ej rubbas. Ju våldsammare han angreps af
gnesio-lutheranerna för förmenta eller verkliga villfarelser, desto
bestämdare drog han sig tillbaka på det, som för honom
representerade fundamentet, d. v. s. pointerade sin öfverensstämmelse
med luthersk bekännelse och gammalkyrklig lära, och såg däri
den fasta punkt, på hvilken han trodde sig kunna bestå.
Yttrar sig den enskildes tillhörighet till kyrkan i
bekännelsen af vissa symbola, så är därmed det ursprungliga
reformatoriska kyrkobegreppet modifieradt i riktning hän emot ecclesia
large dicta. Att kyrkan är synlig — väl ej såsom ett regnum
pontificium med dess yttre glans, men såsom en pius coetus
docentium et discentium christianam wziiyyi™ — utgör för
Melanchton en af hennes grundläggande egenskaper. Den sanna
kyrkan framträder i synlig måtto och omfattar som sådan
äfven hycklare och oomvända. Luthers tanke, att kyrkan från
vissa synpunkter är osynlig, har han karakteristiskt nog aldrig
bruk för.
Den kyrka, som så framträder som synlig, är äfven katolsk:
hennes öfver hela jorden spridda medlemmar omfatta i sin yttre
bekännelse den öfver allt identiska rena läran: communem
sen-sunt doctrinae propheticae et apostolicae juxta sententiam verae
ecclesiae. Den står i motsats till hvarje sekt och hvarje heresi,
och papisterna kalla sig med orätt katoliker. Med detta
betonande af consensus doctrinae följde, att Melanchton efter hand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
