Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PROTESTANTISK DOGMHISTORIA I LJUSET AF MODERN FORSKNING 217
nom; den enda förklaringsgrunden var att antaga en bakom
liggande utkorelse). Tauler och de med honom
likasinnade hade väl drifvit läran om en frivillig resignation
under kärlek till Gud äfven inför fördömelsen, men aldrig
kämpat med tanken på en personlig predestination till förtappelse.
(Hvad Luther lärt af dem framställer Ritschl så: Luther hade
mot sin egen vilja förts in i de själsstrider, som ledde till hans
slutliga underkastelse. Hos dessa mystiker fann han en redan
till sitt ursprung frivillig hängifvenhet äfven under Guds
dömande rådslut, en resignation, som således vida öfverträffade
hans egen). En ytterligare frukt af de genomgångna
själsstriderna var den egendomliga tydningen af mortificatio; han
såg däri omedelbart verksam Guds afsikt att inträda med
vivi-ficatio. Mortificatio är detsamma som vivificatio, d. v. s. den
är den ena sidan däraf. Äfven förnimmelsen af Guds vrede
är en akt af hans kärlek. Det är ett drag, som satt sin
prägel på Luthers hela teologi.
Kap. XXVII. Luthers förreformatoriska åskådning
såsom en theologia crucis. Det gäller närmast att finna
förbindelselinjen mellan Luthers förreformatoriska och hans
reformatoriska teologi. Den förstnämnda karakteriseras bäst som
theologia crucis (i motsats till en mer eller mindre
förvärlds-ligad theologia gloriae), en teologi, hvars uppgift är förintande
af all köttslig egenrättfärdighet och skärpande af
syndakänslan. Korset har till ändamål att korsfästa den gamla
människan för att skapa en ny. Det består i gudsfruktan,
ödmjukhet, armod och själfförnekeise, böjande under Guds ord och
skickelse^ där han gör oss till syndare. Den första fordran
är nu, att en kristen skall ådagalägga vilja och kärlek till
korset. Sådant ökar hans förtjänster. För naturliga människor
är korset en förargelse. Men svaghet, lidande och kors är
Guds kraft. Så är Guds omdöme motsatt människors. Kristus
var i all sin svaghet Guds kraft, som besegrade den starke.
Korsets vishet är att förtvifla om sig själf och hoppas på
Kristus. Den, som själf fått barmhärtighet, berömmer sig af sitt
kors. Luther drifver denna lära ända till själfuppgifvande.
Människan skall ödmjuka sig själf, tills hon intet vet, intet är.
Egna gärningar äro därvid biott till hinder, ty korset består
ej i lidanden, som man själf uttänker, utan i lidanden, som
träffa i strid mot den egna viljan. Först så förtviflar man om
allt eget och söker hjälp allenast hos Gud. Den, som ej får
smaka korset, måste frukta, att han ej är Gud välbehaglig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
