Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
412 E. STAVE
fullt katolsk, på samma gång ifrigt bekämpar det världsliga
tyranniet och binder konungens vilja vid Guds, äfven om
den gudomliga lagen i mångt och mycket af honom likställes
med den kanoniska: V oluntas r egentls de lege Dei pendet
et non prejudicat libertati, at tyranni voluntas
concupiscen-tice servit, ett påstående som han söker bevisa ur Gideons
historia (Diestel, a. a. 220).
Mera lärorikt är Dantes tillvägagångssätt i hans arbete
om monarkien (De Monarchia). När han här söker bevisa
det romerska kejsardömets rätt, så hämtar han för det mesta
sina argument från Aristoteles och allmänna historiska
betraktelser, men till sist söker han ett bevis äfven från Nya
Testamentet. När Guds son lät sig födas under en
romersk kejsare och lät Pilatus utföra domen öfver sig till
försoning för världens synd, så bekräftade han, menar Dante,
därmed det romerska kejsardömets rätt att härska öfver all
världen. Men när Dante (i 3 :e boken) vill visa, att statsmakten
ingalunda är beroende af påfven, som han dock såsom andra
erkänner som Guds ställföreträdare, så hämtar han sina
bevis från Gamla Testamentet, ibland visserligen med rätt
underlig tillämpning men understundom med en viss metod.
Man använde för att stödja de andliges makt öfver det
världsliga samfundets representanter bl. a.. Samuels behandling
af Saul, som profeten först smorde till konung och sedan så
godt som af satte. Dante invänder: Detta gjorde Samuel
icke i kraft af sitt ämbete utan på en särskild befallning af
Gud. »Gud har fullbordat, fullbordar och kommer att
fullborda mycket genom sina änglar, som Guds ställföreträdare,
Petri efterföljare, icke får göra».
Denna tankegång var endast ett litet preludium till
hvad som komma skulle i och med Luther. I sin skrift:
An den christlichen Adel deutscher Nation, där han vill
bekämpa den romerske antikrist, hänvisar han bland annat
till Bileams åsna, som »kliiger war denn der Prophet selbst.
Hat Gott da durch seine Eselin geredet gegen einen
Pro-pheten, warum sollt er nicht noch reden kommen darch
einen frommen Menschen gegen den Papst?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
