Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
456 D. FEHRMAN
Literaturblatt 1909, Kattenbusch, o. a. a., H. Hoffman, Chr. Welt
1911, W. Köhler, Th. Jahresbericht 1909). Ar anmärkningen
riktig, förlorar också den argumentation något i betydelse, där
Ritschl söker påvisa den konsekventa biblicismen som ett
särmärke för den följande tidens rena lutherdom i motsats till
melanchtonianismen med dess traditionalism. Man frågar: Är
skillnaden mellan Luthee och hans lärjungar (hvilka trots allt
satte de tre gamla symbolerna så högt) och Melanchton inkl.
filippisterna (som dock äfven de principiellt öfverordnade
Skriften öfver traditionen) så stor, att man i verkligheten äger rätt
skjuta det gemensamma underlaget åt sidan i den omfattning,
som Ritschl gör? År skillnaden så stor mellan en förpliktelse
till Augustana (som dock betygar sin anslutning till
gammalkyrkliga symboler) och en uttrycklig förpliktelse speciellt till
dessa senare?
Den härmed sammanhängande frågan, huruvida doktorseden
i Wittenberg och Wittenbergerfakultetens statuter med deras
förpliktande till kyrkans gamla symboler författats först efter
Luthers död, hvilket Ritschl i intresse att stödja sin hypotes
om traditionalismen såsom skiljemur mellan Luthers och
Melanchtons åskådning söker bevisa (jfr ofvan sid. 204, not), gör
Loofs till föremål för ny granskning. Han påvisar, att Ritschl
väl mycket negligerar de skäl, som tala emot hans egen
mening. Beträffande statuterna meddelar Loofs, att ett exemplar
af dem föreligger, som tryckts senast den 1 dec. 1545, sålunda
före Luthers död. Hvilken betydelse Loofs’ invändningar ha
för afgörande af frågan om Luthers medverkan vid införandet
af förpliktelsen till de ekumeniska symbolerna, torde dock t. v.
böra betraktas som ett öppet spörsmål. Däremot är det en
fullt befogad formell anmärkning, att denna 56 sidor starka
specialundersökning ej har sin plats i en dogmhistoria.
En recensent (Weber) uttalar sin förvåning öfver, att A.
Ritschls son kunnat skrifva: »otvifvelaktigt föreligger [i Luthers
åskådning] en formål intellektualistisk uppfattning af
förhållandet mellan tron och Gudsordet i Skriften» (jfr Ritschls
Dogmen-gesch. I, sid. 95, jfr ofvan sid. 198). Med sin högst förtjänstfulla
reaktion mot antagandet af motsägelser i Luthers tankegång,
mot antagandet af återfall i katolicismen, mot reducerandet af
Luthers trosbegrepp enbart på momentet förtröstan och öfver
hufvud taget mot belastandet af hans trosbegrepp med
meningar af modern halt skulle Ritschl här likväl ha skjutit öfver
målet. Ritschl har så pass radikalt brutit med gängse
föreställningssätt, att en invändning var att vänta. Framförd blott
och bart i recensionsform kan den svårligen erhålla sin fulla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
