Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN LITURGISKA UTVECKLINGENS FAKTORER
327
Men en princip, som uttryckes i dessa ord, är något helt
annat än att kunna åberopa sig på den hel. Skrifts
auktoritet. Detta senare gör emellertid Calvin icke i fråga om
det rituella. Han försvarar sig mot dem som påstå honom
hava "destruict le Sacrament", och påstår i stället, att "nous
Favons restitué en son entier". Men i fråga om denna
resti-tutions liturgiska sida åberopar Calvin sig icke på några
exegetiska grunder, utan för fram en annan princip, som ligger
i orden "il nous a semblé"!
Enligt ovanstående har sålunda Calvin icke åberopat sig
på några bibelställen för att styrka sitt positivt nyskapande
arbete på liturgiskt område. Den frihet gent emot principen
om den hel. Skrifts normativa giltighet, som han därvid
ådagalägger, får ett synnerligen uppseendeväckande uttryck i
följande anordning av honom.
Det finnes nämligen en punkt i liturgien, där det kristna
församlingsmedvetandet är synnerligen ömtåligt för liturgiska
experiment, och detta med rätta, nämligen bönen "Fader vår".
Kan det överhuvud ur N. T. förebringas några föreskrifter
om agendarisk bundenhet, måste det vara på denna punkt.
Därom vittnar vår Frälsares ord: "när I bedjen, skolen I säga
så, etc." Denna bön är en klenod, som är gemensam för
alla kristna konfessioner, och från den urkristna kyrkans
äldsta dagar fortlever traditionen om Herrens bön såsom ett
liturgiens sacrosanctum, vars ordalydelse icke ändras.
Oberoende av liturgiska doktriner, påbjuder den omedvetna
känslan av vördnad för Jesu Kristi egna ord, att denna bön i
dess verbala lydelse har sitt rum i församlingens
nattvardsfirande. Överföres denna omedvetna känsla till reflexionens
stadium, är det principen om den hel. Skrifts absoluta
norma-tivitet i fråga om liturgien, nämligen på denna punkt. Häri
överensstämma utan meningsskiljaktighet den ortodoxa, den
romerska och den lutherska kyrkan. Nu har i det
föregående påpekats, att den reformerta kyrkan synnerligt betonar
den Hel. Skrifts legalt förbindande karaktär. På grund av
denna allmänna förutsättning vore det då en given
konsekvens, att samma kyrka bestämt skulle fasthålla vid nyss-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
