Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
134
ANDEES NYGREN
fysikens förhoppningar, måste filosofien, så vida den över
huvud tog hänsyn till Kant, lägga om sitt arbete och flytta
tyngdpunkten bort från metafysiken; men vart? — detta
var den svåra frågan. Från sin förra världsomspännande
betraktelse måste den draga sig tillbaka till mera speciella
undersökningar, och ofta vände man sig då till psykologien.
Intet kunde heller ligga närmare; ty då Kant utdömt den
rationella psykologien jämte dess systervetenskaper, den
rationella kosmologien och den rationella teologien, var det
så naturligt att gripa till en empirisk psykologi.1
Här var platsen emellertid redan upptagen eller nära
att upptagas av en specialvetenskap. Psykologien står
nämligen såsom ett enskilt led i naturvetenskapens allmännare
sammanhang. Om psykologien än hittills gällt och alltfort
kommer att gälla såsom ett huvudmoment inom filosofien,
hör den dock principiellt, såsom läran om
medvetenhetsfenomenens natur, inom naturvetenskapernas ram2, inom
vilken den är samordnad med "fysiken" såsom läran om de
"yttre" fenomenen. Denna dess principiella samhörighet
med naturvetenskaperna framgår också av den i den moderna
psykologien allt klarare framträdande tendensen att i
psykologien bringa till genomförande en strängt
naturvetenskaplig metod. Men en sådan underordnad ställning kan
filosofien med dess universella syftning icke tåla. Försöket
att åt filosofien vinna ett nytt fält genom att göra de
psykologiska problemen till filosofiens grundproblem är en
kompromiss, som hamnar sig, och som icke i längden kan
hålla filosofien uppe. Därigenom drages den ner i raden av
specialvetenskaper, men erfarenheten visar, att den i sådant
1 Denna rörelse, ännu icke avslutad, har i Tyskland under de
senaste åren givit anledning till skarpa meningsskiljaktigheter,
huruvida de egentliga filosofiska lärostolarna skola uteslutande förbehållas
filosoferna i trängre bemärkelse, eller om tillträde till dem borde stå
jämväl fackpsykologer och -fysiologer öppet.
2 W. Windelband: Präludien, 3. Aufl. 1907, sid. 862; H. Rickert:
Die Grenzen der naturwissenschaftliehen Begriffsbildung, 1902, Kap.
2: II. Die begriffliche Erkenntniss des Seelenlebens. Jfr ock H.
Münsterberg: Philosophie der Werte 1908, sid. 9 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
