Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN METAFYSISKA FILOSOFIENS BETYDELSE FÖR RELIGIONSVETENSKAPEN 13 5
läge brukar draga det kortare strået och ej är mäktig att
hålla sig uppe i konkurrensen med specialvetenskaperna.
Åter stå vi så inför frågan: var skall filosofien finna en för
den speciell uppgift — och nu icke blott vid sidan av
metafysiken, utan också vid sidan av specialvetenskaperna?
Här har Kant anvisat den väg, man hade att slå in på,
då han i metafysikens ställe såsom filosofiens huvuduppgift
infört kunskapsteorien. I stället för att giva metafysiska
förklaringar av tillvaron är det enligt Kant filosofiens första
uppgift att undersöka, huru långt vårt vetande, d. v. s. vår
kunskapsförmåga sträcker sig, mäta dess bärkraft och draga
upp dess gränser.
Strängt taget hade början till denna den
kunskapsteoretiska frågans förhärskande ställning inom filosofien gjorts
redan före Kant, särskilt av den engelska
erfarenhetsfilosofien (Locke, Hume); men ännu fanns det ingen principiell
skillnad mellan kunskapsteori och psykologi. Den förkantiska
kunskapsteorien bestod nämligen huvudsakligen i
undersökningar angående kunskapens psykologiska uppkomst och
degraderades därigenom till att vara blott en gren av
psykologien. Så hade man funnit en uppgift åt filosofien, som
väl var oberoende av metafysiken, men ej fristående gent
emot psykologien.
Här var det nu, som Kant tog ett avgörande steg
utöver alla sina föregångare: hans kunskapsteori behandlar
icke längre frågan om kunskapens uppkomst — ty denna
fråga tillkommer psykologien — utan om kunskapens värde
och giltighet.1 Därmed har han ryckt kunskapsteorien lös
från dess falska beroende av psykologien och så tillförsäkrat
filosofien en självständig uppgift, som ingen vetenskap kan
göra den stridig. Alldeles oberoende av olika kunskapers
tillkomstsätt finns det nämligen en åtskillnad dem emellan
till deras giltighet och värde, en åtskillnad, som var och en
ovillkorligen gör och erkänner, i det han betecknar somliga
1 A. Riehl: Der philosophische Kriticismus und seine Bedeutung
für die positive Wissenschaft Bd. I, 1876, sid. 297 f. W. Windelband:
Die Gesehichte der neueren Philosophie, 5. Aufl. 1911, Bd. II, sid. 53.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
