Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
142
ANDERS NYGREN
bragta delarna till ett helt. Livet är rörligt, men
"intelligensen utgår från det orörliga och uttrycker rörelsen blott
såsom funktion av orörligheten".1 Livet är ett "nuflöde"
(durée), en "oavbruten progress av det förflutna, som
gnager på framtiden och sväller ut, allt medan det strömmar
fram".2 När vetenskapen söker komma åt denna verklighet
med de enda medel, den förfogar över, med analys och
syntes, glider verkligheten igenom maskorna på det
begreppsnät, med hvilket vetenskapen sökte fånga den. Vetenskapens
betydelse ligger sålunda icke däri, att den giver oss en
trogen bild av verkligheten, utan däri, att den hjälper oss att
behärska den. I den vetenskapliga kunskapens
användbarhet för detta senare ändamål ligger dess sanning; häri är
Bergson fullkomligt enig med positivism3 och pragmatism.
Dock kan hans uppfattning icke identifieras med varken
den ena eller andra av dessa riktningar, allra minst i den
fråga, som nu sysselsätter oss, om metafysikens ställning.
Här stegrar sig tvärt om motsatsen till den skarpaste
tänkbara. De nämnda riktningarna framhäva vetenskapens prak»
tiska karaktär (verktygskaraktär) för att så skala ut all
metafysik, Bergson i rakt motsatt intresse för att hävda
nödvändigheten av en metafysik vid sidan av vetenskapen.
Men äro vårt diskursiva tänkandes resurser redan uttömda,
så kvarstår ingen annan möjlighet än att för metafysiken
taga i anspråk ett nytt kunskapsorgan: intuitionen.
"Antingen är ingen filosofi möjlig och all kunskap om tingen
praktisk kunskap, som går ut på angivandet av den nytta
man kan draga av dem, eller också består filosoferandet i
att genom uppbjudande av sin intuition försätta sig in i
föremålet självt".4 Här måste uppmärksamheten först och främst
fästas på, att den användning, Bergson gör av
intuitionsbegreppet, väsentligen avviker från det bland oss gängse.5
1 O. a. a., sid. 57.
2 H. Bergson: Den skapande utvecklingen, Övers. 1911, sid. 7—13.
8 H. Vaihinger: Philosophie des Als Ob, 1911.
4 Bergson: Intuition, sid. 39.
5 Jfr t. ex. H. Larsson: Intuition. 3 uppl. 1910.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
