Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
44 JOHN CULLBERG
här fram till den s. k. "moraliska känslan", bestämd såsom
aktning för lagen. Om denna säger han: "Und so ist die
Achtung fürs Gesetz nicht Triebfeder zur Sittlichkeit,
sondern sie ist die Sittlichkeit selbst, subjektiv als Triebfeder
betrachtet." (pr. V., Akad. upp]., som även i det följ. citeras,
s. 76). På så sätt söker alltså Kant anknyta sedelagen till
"sinnligheten", följaktligen till den "kännande och viljande
personligheten". —
En likartad anmärkning kan framställas även mot det
följande kapitlet. I stället för de allmänna antydningar, som
på en tredjedels sida avsluta detta kapitel, hade man här
väntat en slutgiltig komparation av problemläget betr.
frihetsbegreppet hos H. och Kant, t. ex. vilken del av "arvet
från Kant", som bildar grundstommen i H:s fattning av
problemet. Särskilt hade en framställning varit önskvärd
betr. H:s ställning till den Kantska distinktionen
nou-menon — fenomenon. Förf:s underlåtenhet att
verkställa en dylik analys återverkar genom en stor del av
avhandlingen i form av en viss oklarhet, så snart viljeproblemet tas
upp till behandling. En punkt synes framförallt vara av
betydelse i detta sammanhang. Den gäller förhållandet
mellan viljan och naturkausaliteten. På flera
ställen framhålles riktigt, att enl. H. sedligheten, d. v. s.
friheten, ej kan förklaras, emedan den icke är ett erfarenhetsfaktum
(så t. ex. ss. 26, 28, 37,102, 150). Men å andra sidan säger förf.
pås. 26: "Visserligen torde H. medge möjligheten att
kausalt-psykologiskt förklara även det sedliga livet", och i not 1 å s. 29
förklarar han: " H. är på denna punkt mycket vacklande. Än
framställes viljan såsom helt determinerad av lust (det naturliga
viljandet) än åter framställes viljan såsom oberoende av lust.
Det sedliga viljandet är till sitt väsen självförnekelse, men
är likväl vilja." Nu är det otvivelaktigt så, att
viljeparagrafen är en av de oklaraste i H:s etik. Det förefaller dock,
som om förf. här väl bryskt avhugger knuten. I likhet med
den moderna Uppsala-filosofien synes förf. utgå från den
ingalunda självklara förutsättningen att viljan är lika med
summan av dess bestämningar, d. v. s. av viljeakterna och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
