Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HERRMANN OCH KANT 45
intolkar omedvetet denna uppfattning hos H. med
otillräckligt beaktande av hans här säkerligen kantianskt orienterade
kunskapsteori, som på denna punkt kommer H. att göra en
bestämd distinktion mellan å ena sidan viljan såsom
nou-menon och därmed fri och å den andra den enstaka
viljeakten såsom fenomenon och därmed inlagd i
kausalsamman-hanget. Man kan erinra därom, att H. flerstädes för
beteckning av viljeakten eller viljeyttringen använder ordet
uErscheinung" (t. ex. Ethik5 s. 84) och därmed direkt
anknyter till Kants fenomenbegrepp. Samma oklarhet synes
karakterisera framställningen, då förf. s. 124 diskuterar
frågan om möjligheten av en psykologisk-genetisk förklaring
av det sedliga livet — just emedan han ej gjort klart för
sig denna distinktion. Han framhåller här, att "H:s
grundåskådning synes fordra, att varje företeelse — således även
den, som ur viss synpunkt är att bedöma såsom frihetsakt
— kan göras till föremål för kausal förklaring". Såsom
belägg härför anför han tre uttalanden av H. I alla dessa
fall är det dock fråga om, vad Kant kallar för
Erscheinungen och innebär intet försök till psykologisk förklaring
av sedligheten själv. Man kan härmed jämföra Kants av
förf. anförda ord om frihetens fakticitet trots absolut
naturkausalitet (Kr. d. pr. V. ss. 98 ff). Först på s. 150 tangeras
problemets kärnpunkt. Man skulle blott önska, att de där
framförda synpunkterna vunnit större beaktande även i den
föregående framställningen.
Problemet tillspetsar sig i fråga om autonomien. Här
gör förf. gällande (s. 97 f.), att H:s autonomibegrepp har
en mer psykologisk anstrykning än Kants. Det må nu från
en sida sett vara riktigt, men säkerligen går förf. för långt,
då han vill omskriva H:s autonomitanke med "kärlek till
nästan" (ss. 92 ff., 97). Det förefaller som om Teoeltsch
här exaktare återgivit H:s tankegång, då han låter honom
framställa broderskärleken såsom konsekvens av autonomien
(Ges. Sehr. II s. 621 noten). Förf. söker (s. 98)
karakterisera motsatsförhållandet mellan H. och Kant på denna punkt
så, att autonomien hos H. uppfattas såsom en tidlig verk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
