Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
46 JOHN CULLBEßG
samhet, hos Kant såsom en otidlig. Denna distinktion torde
knappast vara hållbar, då H. aldrig, ej heller i förf:s belägg,
släpper tanken på autonomien såsom transcendental
förutsättning för sedligheten och såsom sådan eo ipso otidlig.
Åsikten, att "dess successiva förverkligande faller inom
personens timliga tillvaro", har han gemensam med Kant.
Måhända är även på denna punkt lösningen att söka på
den förut angivna linjen: skarpare insättande av den H:ska
tankegången i det Kantska kunskapsteoretiska perspektivet.
Även i ett annat avseende synes behandlingen av
autonomibegreppet vara något egendomlig. Enl. förf. skulle Kants
negativa frihetsbegrepp och autonomien vara växelbegrepp,
d. v. s. identiska (s. 114, 133). Förutom på tredje kap.
i Grundlegung stöder han sig på §§ 5 och 6 i Kr. d. pr. V.
Av framställningen i Grundlegung framgår nu med all
tydlighet, att Kant med den negativa friheten endast menar
frånvaro av naturkausalitet (jfr. Grl. s. 446). Detta kan
ju icke i och för sig innebära autonomi. Till
autonomitanken kommer Kant först genom den reflexionen, att den
negativa friheten just på grund av sin negativitet är
ofruktbar. AH kausalitet kan icke borttänkas ur viljan. I och
med att vi så söka positivt bestämma friheten komma vi
fram till idéen om förnuftskausalitet = autonomi. Här är
det alltså den positiva friheten och autonomien, som äro
växelbegrepp. — Till samma resultat kommer man genom
en analys av de anf. §§ i Kr. d. pr. V. Tydligast framgår
detta av den "Anmerkung", som Kant fogat till § 6 (s. 29).
Här heter det: "Freiheit und unbedingtes praktisches Gesetz
weisen also wechselweise auf einander zurück. Ich frage
hier nun nicht: ob sie auch in der Tat verschieden seien,
und nicht vielmehr ein unbedingtes Gesetz bloss das
Selbst-bewusstsein einer reinen praktischen Vernunft, diese aber
ganz einerlei mit dem positiven Begriffe der Freiheit sei —
–––-" (Kant övergår sedan till frågan om det obetingades
kunskapsgrund; kurs. av anm.). Här är det alltså icke tal
om något annat växelförhållande än mellan begr. positiv
frihet och begr. obetingad prakt, lag, d. v. s. autonomi. —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
