Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10
MALAKI 2: 1 — 3
när han har lofvat <det>, offrar <åt mig> ett djur, som icke
duger. Ty jag är en stor konung, säger härskarornas Jahve,
och mitt namn är fruktansvärdt bland folken.
2. 1 Därför (kommer) nu följande bud till eder, I präster.
2 Om I icke hörsammen det och akten därpå, så att I gifven mitt
namn ära, säger härskarornas Jahve, så skall jag sända för-
bannelse öfver eder och vända <eder välsignelse> i förban-
nelse [och jag har redan vänt den i förbannelse, eftersom
I icke akten därpå]. 3 Se; jag skall <afhugga eder arm>,
och jag skall kasta orenlighet i ansiktet på eder [orenlig-
heten efter edra högtider; och man skall bära eder till det(?)].
summa gudstjänsten: man gjorde ett löfte att frambära ett felfritt
handjur, men tog ett sämre; därför gifver profeten en sådan person
namnet »bedragare»; »när han har lofvat det», hebr. venöderö efter
G, MT endast venöder: »och lofvar», gör ett löfte; »ett djur, som icke
duger», egentligen »ett kasseradt» (djur), jfr lagen; »åt mig», hebr.
Ii, den massoretiska formen lejahve torde ha uppkommit därigenom,
att man betraktade jod som förkortning af Jahve; den andra läsar-
ten ladönäj uppstod naturligt ur denna. Den senare delen: »Ty jag
är en stor konung» etc. motiverar den uttalade förbannelsen; därför
att Jahve är den allsmäktige och äras och fruktas bland folken,
måste han uttala förbannelse öfver den som vill bedraga honom.
På grund af denna grofva försumlighet måste profeten 2:1—9 för-
kunna straffet öfver prästerna, om de ej vilja förändra sitt hand-
lingssätt; han skall sända förbannelse öfver dem, så att de blifva
offentligen förnedrade. V. 1. Det hebr. misvä: bud, befallning eller be-
slut från Gud, som nu meddelas prästerna, går enligt V. 2 ut på att, ifall
prästerna icke på sätt, som 1: 6—14 antyder, gifver Jahve äran, så skall
han förnedra dem; »så att I gifven mitt namn ära», genom att ordentligt
sköta eder plikt som präster, jfr motsatsen 1:6,12; »så skall jag sända för-
bannelse öfver eder», jfr till uttrycket Deut. 28: 20. Prästernas »välsig-
nelse» betecknar här den höga ställning de intaga som Jahves tjänare,jfr
v. 9; läs sannolikt med G och i enlighet med det singulara suffixet
icke ^äröfihä: birkatekem; MT: birkötekem: orden, synes tänka på de till-
fällen, då prästerna uttalade välsignelsen. De inom [] satta orden, som
säga, att prästerna redan förlorat sin hedersställning, vålla svårighet, där-
för att v. 3 likasom v. 2 a talar om straffet såsom ännu förestående; troli-
gen föreligger här en senare utvidgning af profetens ord. V. 3. MT: »Se,
jag hotar säden för eder» är onaturlig text. Med ledning af G torde i
stället för göcér böra läsas göåéa~ och med den ock de öfriga
gamla öfversättningarna hazzeröct i stället för hazzercf (säd); jfr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
