Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
28
T. ANDRÆ
rättas om hans verkliga mänsklighet. De kristnas lära om
Kristus är så orimlig, att de ej själva kunna klart utsäga,
vad de egentligen mena med den, och därför har den ej
heller kunnat enhetligt genomföras i evangeliet.
Det kan ju knappast nekas, att Ibn Hazm från den snävt in-
tellektualistiska synpunkt han anlägger verkligen lyckas bevisa
det kristna dogmats fullkomliga irrationalitet. De skäl han för
fram ha ju använts och användas väl fortfarande gärna i den
vulgära rationalismens dogmkritik också i västerlandet. I
båda fallen möter man samma absoluta oförmåga att förstå
de verkliga motiven, den trons inre nödvändighet, som tvingat
fram paradoxen. Men dock är det snarare med vemod än
med förtrytelse man lyssnar till Ibn Hazms hätska utfall.
Det är den gamla historien, som alltid blir ny, att hjärtan
som glöda starkast av tro alltid måste djupast missförstå
varandra. Att hela det himlastormande oförnuft, som han
förebrådde de kristna, kommer igen i hans egen åskådning
märker han icke. Muhammed Ibn Abdallahs knaggliga knit-
telverser med förvirrade reminiscenser av judiska och kristna
legender, med sina många misstag, sitt vacklande fram och
tillbaka, sina misslyckade ansatser och sina halvhjärtade
kompromisser är — Guds eget ord, ofelbart, absolut överbe-
visande, förnuftsbetvingande för den som har sina sinnens
fulla bruk och icke vill vara otrogen! Den motsägelsen mär-
ker han icke. Han vet blott att han står oändligt trygg
på den grunden: Gud har låtit oss veta, vad vi ha att göra,
han har sagt det klart, ofrånkomligt, oomtvistligt genom
koranen och profeten. Koranen är borgen i lika grad för
den gudomliga barmhärtigheten och det gudomliga förnuftet.
Och så slutar han gärna, då han lyckats tillfoga de kristna
ett avgörande hugg, med en tacksam suck: Gud ske pris
för den nåd han visat oss muslimer.
Ur principiell dogmatisk synpunkt är det framför allt
läran om Kristi gudom, mot vilken Ibn Hazm riktar sitt an-
grepp. Den innebär uppenbar gudlöshet och hädelse och
är därtill en utmaning, en skymf mot allt vad förnuft heter.
Så som evangelierna skildra saken är det klart, att ren poly-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
