Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
32 T. ANDRÆ
och om hans ångestrop på korset utgör, menar L H., en säll-
sam skildring av ett gudomligt väsen. "Behöver Gud en
ängel, som hjälper honom, behöver Gud bedja, att döds-
bägaren må vändas ifrån honom? En gud, som svettas i
betryck inför vissheten om döden, en gud som tröstas av
en annan gud, finns det något, som övergår detta i dårskap!
Påstå nu de kristna: Allt detta berättas blott om hans
mänskliga natur, så svara vi dem: Ni anse ju dock, att i
allt detta talar och handlar Kristus? Kristus har ju enligt
er åsikt två naturer, en mänsklig och en gudomlig, och en-
ligt dem bland eder, som äro jakobiter, en natur. Ni äro
emellertid alla ense om att den gudomliga är ett med den
mänskliga. Följaktligen fara ni med osanning, ni förbinda
nämligen faktiskt allt detta även med den gudomliga na-
turen. Riktigt vore det enligt denna er fördömda grund-
sats om ni sade: halva Kristus gjorde så och så, halva
Kristus sade så och så. Under alla förhållanden fara ni
med osanning och visa er vara svaga i förståndet." (II 61)
De kristna äro nu en gång så fångna i villfarelsens och
bedrägeriets självmotsägelse, att de icke ens dra sig för att
dikta berättelser om Kristus, som t. o. m. sänka hans mänsk-
lighet under den grad av moralisk höghet och personlig värdig-
het, som — enligt islams dogmatik — bör tillkomma en
Guds profet. Ibn Hazm driver nämligen satsen om profe-
ernas ofelbarhet mycket långt; den ståndpunkt han här
intar sammanfaller i själva verket med mu^taziliternas.1
Mot frestelseberättelsen invänder Ibn Hazm ej blott, att det
ju är en uppenbar orimlighet att tala om att Satan skulle
leda och föra Gud efter sin vilja och våga uppmana honom
att tillbedja den onde; även en profet kan icke tänkas på
detta sätt ha tillmötesgått Satans vilja (’han tog honom
med sig’, ’förde honom’ ete.) (II 17) Lika otänkbart är det,
att Petrus skulle ha vågat öppet säga Jesus, att hans ord:’i
denna natt skall du tre gånger förneka mig’, icke skulle komma
att besannas. Så uppträder man icke mot en profet. (II 49)
1 Andræ: Die Person Muhammeds 140 ff, 151 f.
\
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
