Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
40
T. ANDRÆ
rar, kusiner, bröder och systrar" (II 35). Med en indigna-
tion, som knappast verkar övertygande, då man vet hur
förtrogen Porphyrios själv var med den allegoriska uttolk-
ningen av heliga texter, vänder sig denne mot Jesu ord
Joh. 7:53 ’Utan att I äten människosonens kött och dricken
hans blod* ete, vilka han endast vill förstå i bokstavlig
mening. Att äta människokött! "Är icke detta djuriskt
och förnuftsvidrigt! Örat fördrager ej att höra, jag menar
ej beskrivningen av handlingen själv utan blotta namnet på
en så oerhörd och barbarisk förbrytelse." (Fr. 69) lew Hazm
avfärdar ordet med en kort men icke mindre kraftig pro-
test: "Detta tal är en verklig satanisk ingivelse. Sådant
säger endast en vansinnig. Från dylikt har Gud förvisso
bevarat sin profet." (II 66.)
Möta vi på anförda ställen en överenstämmelse av både
formell och saklig art, som särskilt i betraktande av det
jämförelsevis ringa antal evangelieord, som Ibn Hazm valt
till föremål för sitt angrepp — så pass snäva synpunkter
som han anlägger, hade ju ett mycket vidlyftigt material
stått till buds — är rätt påfallande, så är det dock klart,
att de icke berättiga oss att förutsätta ett direkt samband
mellan de båda stridsskrifterna. Att Ibn Hazm icke — ej
ens i andra land — ägt kännedom om Porphyrios kritik,
synes mig otvetydigt framgå av de återstående av de för
båda gemensamma angripna bibeltexterna, där kritiken ut-
går från helt olika synpunkter. Ordet till Petrus om skyl-
digheten att förlåta en felande broder ända till sjuttio gånger
sju anför Porphyrios (Fr. 24) med den anmärkningen, att
Petrus mycket illa synes ha uppfyllt denna Herrens befall-
ning, då han ju grep till svärd och högg av översteprästens
tjänares öra. Ibn Hazm (II 43) påpekar, onekligen mera
träffande, att budet om den oinskränkta förlåtelsen strider
mot anvisningen i Matt. 18: 15—17 enligt vilken den felande
brodern, som ej vill underkasta sig församlingens varning,
skall betraktas som en hedning och publikan. Mot Mark.
10: 18: u Varför kallar du mig god" sätter Porphyrios (Fr. 59)
Luk. 6:45: ’En god människa framför gott’ etc. J. H.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
