Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
48
T. ANDKÆ
förefaller mig därför sannolikt, att Ibn Hazm känt och an-
vänt Däwuds skrifter och att detta varit förhållandet i större
utsträckning än vad vi här kunnat direkt påvisa. Då Ibn
Hazm förklarar, att de kristna ’nu för tiden’ äro delade i
tre partier: melkiter, nestorianer och jakobiter (I 48 f.),
visar han ju klart sitt beroende av en österländsk källa.
Det är även högst påfallande, att Ibn Hazm aldrig nämner ett
ord om påvens primat — han är dock nära samtida med Grego-
rius VII — eller motsättningen mellan Rom och Österlandet.
Ibn Hazms septuagintakritik kunde ju mycket väl ha häm-
tats ur Däwuds ovan omtalade genesiskommentar. Betonan-
det av Jesu positiva ställning till den judiska lagen, sär-
skilt det upprepade påpekandet av att han hållit sabbaten
och firat de judiska festerna och därmed förpliktat sina
efterföljare att göra sammalunda, synes ju likaledes vittna
om judiskt inflytande. Även på ett annat område, där Ibn
Hazm enligt min mening synes ha lärt av nestoriansk teo-
logi: polemiken mot Jesu gudom, kan Däwud ha varit för-
medlaren. För att visa orimligheten av satsen att Maria
fött Gud anföra nestorianerna de drag i evangeliernas Kris-
tusbild, där den mänskliga sidan av hans väsen framträder
i ovederlägglig påtaglighet. Säger man, att Maria fött Gud,
så påstår man, menar Elia (s. 59), att det var Gud, som
"hungrande och törstade, sov och vakade, frestades av den
förbannade, omgjordade sig med en duk och tvådde lärjung-
arnes fötter, stod inför Pilatus och korsfästes; att det var
Gud som ängslades, mottog besök av ängel, som tröstade
honom, svettades, dog och blev begraven och utstod annat
mer, som de förbannade judarne läto honom undergå. Annars
måste man säga, att den, som detta och annat liknande ve-
derfors, var en annan än den Maria födde". Jag erinrar
blott om de förut anförda ord med vilka Ibn Hazm slutar
sin kritik av evangelierna. Likheten både i huvudsynpunkten
och detaljerna äro slående. Elia (s. 62 ff.) anför även en rad
skriftställen som bevis för omöjligheten att använda predi-
katet Gud om Marias son; givetvis öser han därvid ur den
nestorianska dogmatikens förråd av dicta probantia. Av dessa
skriftord (inalles 26 ur evangelierna) återfinnas ett avsevärt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
