Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATURANMÄLAN
59
cam ha’arez; t. o. m. skökorna kallade han, enl. Jesu ord
Mt. 21: 32 till bättring.
Hur högt Jesus värdesätter kvinnan, ser man redan därav
att han haft särskild blick för kvinnornas nöd. Det är ingen
tillfällighet, menar författaren, att det så ofta just är kvinnor,
som utgöra föremålen för hans verksamhet som själens och
kroppens hjälpare, i skarp motsats mot vad förhållandet är i
de rabbinska underberättelserna. Just de betryckta, de förbisedda
och förgätna, liksom de föraktade och fördömda, kände han
sig kallad att uppsöka och frälsa. Påfallande är hans sympati
för änkorna; här anknyter han till profeternas etik. Men fram-
för allt riktas Jesu hjälpande verksamhet på själens nöd.
Berättelsen om kvinnan vid Sikarsbrunnen t. ex. visar hur Jesus
bryter den gängse sedens begränsning för att uppsöka och
hjälpa en av de förlorade. »Det hela är ur själavårdssynpunkt
så glänsande uppbyggt, att jag i stort sett blott kan anse
Jesus som samtalets mästare», förklarar författaren, som här
som annorstädes visar en synnerligen optimistisk syn på evangelie-
traditionens historiska tillförlitlighet. En värdefull och säker-
ligen riktig iakttagelse gör författaren, då han påpekar att i
Jesu liknelser mycket ofta möter oss kvinnor och kvinnliga
sysselsättningar och att Jesus alltid använder kvinnan som exem-
pel i god mening, även här i mycket påfallande motsats till den
samtida judiska parabeldiktningen.1 Att ett antal kvinnor sär-
skilt nämnes bland dem som följa honom, att kvinnor (Maria
och Martha) t. o. m. räknats som hans förtrogna vänner, att
kvinnor ofta ägna honom djup tacksamhet och innerlig hän-
givenhet visar även, att han i sin själavårdande verksamhet
vänt sig till kvinnorna i minst lika hög grad som till männen.
Avgörande för kvinnans ställning är uppfattningen av äkten-
1 En egendomlig brist på historiskt sinne visar författaren enligt
min mening, då han på fullt allvar framställer den möjligheten (sid.
24, 58), att det bekanta fragmentet ur hebreerevang. ’Min moder, den
Helige Ande, grep mig’ o. s. v. återger ett äkta Jesusord. »Mytolo-
giskt», säger förf., kan här modersbilden ej förstås, »återstår blott den
sedliga uttydningen: Anden sörjer för Jesus, som en moder för sitt
barn». Tanken på en dylik högst egendomlig »moderstro» med Anden
som föremål som parallell till Jesu Faderstro, synes mig nära nog an-
stötlig, för att nu icke tala om att den saknar varje anknytningspunkt
och stöd i Jesu annars betygade tankar om Anden. Otvivelaktigt
möta vi i HE det halft mytologiska andebegrepp, som i samband med
en egendomlig uppenbarelselära återfinnes i ebionitiska kretsar (Elxai,
Clementinerna). Urkristlig är i varje fall icke denna spekulation.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
