Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
74
SVEN LINDER
Högst av dessa toppar är med sina 840 meter Tell el-Fal,
"Bönkullen", eller, som den av traktens befolkning ofta blott
kallas, et-Tell, "Kullen". Strax söder om Tell el-Fal och
skild från denna av dalen üädi ibn cId ligger Hirbet es- Somacs
800 m. höga kulle och ännu ett stycke sydöst om denna och norr
om Skopushöjden ligga de mjuka, bredkröniga kullarna Bas
el-Mehuara, Bas es-Saläh och Bas abu Haläue. Österut sän-
ker sig som nämnt högberget från sin av dessa toppar ut-
märkta ås hastigt i kedjor av fallande kullar ned emot ett
dalbäcken, fyllt av jämförelsevis smärre höjder och dalar
samt mot öster avgränsat från Benjamins östra, ökenartade
stamområde av Suumit-d&lens vilda klyfta. Vid detta dal-
bäckens östra rand lågo Benjamins östra gränsstäder, Anatot,
det nutida cAnäta, och Para, det nutida Tell Fara i üädi
Fara, i sydost, Bet Asmavet, Geba och Mikmas, de nutida byarna
v o
Rezme, Gebac och Muhrnäs, i öster och nordöst. At väster
avgränsas högbergets vattendelande ås från dess västliga
utlöpare av den djupa och breda üädi Bet Hanina med dess
talrika sidodalar. Norr om Tell el-Fal sänker sig den vat-
tendelande åsen för att med höjderna norr om üädi el-Häfi’s
dalhuvud åter stiga*mot el-Bires passhöjd.
Redan landets skapnad i denna nejd och fördelningen av
dess höjder och dalar giva alltså vid handen, att högbergets
vattendelare norr om Oljebergskedjan med Tell el-Ial som
sin högsta punkt bildar ett geografiskt centrum för det när-
mast kringliggande landet. Men härmed är icke utan vidare
givet att denna ås därjämte varit ägnad att utgöra ett po-
litiskt centrum, och den närmaste uppgiften blir därför att
undersöka, om de härför ytterligare nödvändiga förutsätt-
ningarna funnits, främst förbindelseleder.
Av största vikt är härvid att ihågkomma och närmare
undersöka, huru den gamla västjordanska nordsydliga huvud-
vägen grenade sig vid sydvästra foten av Bas es-Saläh strax
norr om Oljebergskedjans nordvästliga passhöjd vid Skopus,
för att åter sammanlöpa vid den uråldriga viktiga kultorten
Lüz, det senare Betel och det nutida Betin, en ort i bety-
delsefullt läge på landets höjdrygg norrut i närheten av den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
