Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SAULS GIBEA.
87
råa dådet överallt väckte rättvis harm i det övriga Israel
och huru dess stammar samfällt drogo till Mispa för att se
till vad som borde göras. Närmast beslöts att av benja-
miniterna kräva, att de brottsliga männen i Gibea skulle
utlämnas för att dödas, och-då benjaminiterna vägrade att
göra detta, beslöts att alla Israels övriga stammar med va-
penmakt själva skulle utkräva straffet. Så bröt inbördes-
kriget ut mellan benjaminiterna och Israels övriga stammar,
vilka med Betel som sin stödjepunkt började anfallet mot
Gibea. Betel torde med all säkerhet böra sökas vid det nu-
tida Betin, alltså strax norr om det benjaminitiska områ-
det. Tvenne gånger blevo de med svåra förluster tillbaka-
slagna, men slutligen intogs dock det starka och tappert
försvarade Gibea genom en list, liknande den som Josua
en gång framgångsrikt använde mot det fasta Ai. Genom
låtsad flykt lockades Gibeas försvarare för långt bort från
staden, som under tiden erövrades och antändes av en i
bakhåll lagd styrka, och för de överlistade benjaminiterna
återstod intet annat än att söka rädda sig genom flykten
bortåt ödemarkerna i öster. Men endast ett fåtal lyckades
komma undan i nordöstlig riktning till Rimmons klippa.
Berättelsens text synes ej vara fullt enhetlig, och den
torde, såsom allmänt av utläggarna antages, jfr Budde
och Nowack, i sitt föreliggande skick härstamma från
jämförelsevis sen tid. Det är icke längre domaretidens
gudasände ledare, som samlar Israel och leder det till se-
ger, utan här framträder Israels folk som Guds folks heliga
menighet, Jidk-kähäl, Dom. 20: 2, 21: 5, 8, h&édä, Dom. 20:1,
21:10, 13, 16, och låter sig ledas omedelbart av det gudom-
liga svaret på sina frågor, ett kronistiskt betraktelsesätt
som icke är förexiliskt och som måste tillskrivas prästerlig
bearbetning. Berättelsens överdrivna uppgifter om de käm-
pande styrkornas storlek liksom den med känslosam gråt
och skoningslöst blodbad förenade blinda lydnaden för det
heliga gudasvaret äro för Prästbokens åskådning så beteck-
nande drag, att ursprunget därifrån är omisskänneligt.
Det är dock enligt Budde blott berättelsens mellersta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
