Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
132
SYEN LINDER
måste vara samma Rama, enär den nämnes i samband med
Lydda, jfr följande sida. Hos Josefus, Ant. VI: 47 (IV: 1), kal-
las orten, dit Saul på sin vandring efter åsnorna kommer och
där han träffar Samuel, cApa[iadd, en namnform som möjli-
gen närmast är hämtad från LXX och företer en något se-
nare utvecklingsform genom att m bortfallit, sannolikt ge-
nom inverkan av det grekiska uttalet, jfr Dalman, Grammatik
des jüdisch-palästinischen Aramäisch2, Tatsvva, Mapia. Ett ara-
meiskt determinerat RämHä skulle dock även kunna tänkas
bakom ’Apafxaftd, varvid ’A oegentligt bibehållits från he-
bräiska formen. Var denna ort legat, antyder Josefus dock
icke närmare. När Josefus efter 1 Sam. 1:1 f. skildrar Sa-
muels födelse, kallar han däremot orten där Elkana bodde
Tajiaftdv TüöXtv, Ant. V: 342 (X: 2). Tajxa^dv är här acku-
sativ och torde motsvara en nominativ Tajiaftd, som förmod-
ligen närmast är att hänföra till det arameiska Bämetä; Dalman,
Grammatik 189. Säkerligen är det samma ort Josefus på båda
dessa ställen åsyftar. Även om man med Klostermann, vilken
Budde på denna punkt synes benägen att följa, 1 Sam. 1: 1 i
stället för härämätaiim läser härämätlm och översätter u en man
bland Ramas invånare" samt förklarar dualformen rämätaiim
som blott en genom missförstånd uppkommen felläsning av
konsonanterna, torde det vara svårt att förbigå den senare
tidens benägenhet att återfinna detta Rama i ett Arimatea.
Bestämdare uppgifter om ortens läge lämnas av Eusebius
i hans Onomastikon, som behandlar de bibliska ortnamnen
och även är värdefullt genom de uppgifter om orternas läge
som här givas. Visserligen begagnar Eusebius i sitt Onoma-
stikon, såsom Klostermann, Das Onomastikon der biblischen
Ortsnamen XVII f., påpekar, källor som även stå oss till buds,
och då i främsta rummet de bibliska skrifterna själva, men
han har därjämte tydligen förfogat över värdefulla samtidiga
källor, som nu äro förlorade, samt nedskriver givetvis ofta
levande ortstraditioner, med vilka han genom sin långvariga
vistelse i landet borde vara väl förtrogen. Eusebius Ono-
mastikon är därför i stort sett ett uttryck för traditionen
om de heliga orterna vid övergången från det tredje till
det fjärde kristna århundradet och såsom sådant värdefullt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
