Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
172
LITTEKATÜRANMÄLAN
lunds ifråga om den nyvunna livsåskådningens sundhet, bild-
ningens rikedom och språkets, trots tyngden, stundom betagande
skönhet. (?, L.
Martin Kegel: Die Kultusreformation des Josia. Die Aussa-
gen der modernen Kritik über II Beg. 22, 23 Jcritisch beleuch-
tet. Deiehertsche Verlagsouchhandlung 1919 (127 sid.). Pris 6 M.
Om man slår upp Bibelforskaren årg. 1889 — dess utgifvare
var då O. F. Myrberg — finner man där en uppsats, betitlad
»Några bidrag till belysande av Pentateuchens mosaiska ur-
sprung», där Wellhausens »hyperkritik» efter bästa förmåga av-
visas. I årg. 1895 av samma tidskrift finner man ett opus om
»Wellhausen och den Heliga Skrift», där den förre skildras så-
som den förnämste exponenten för en förnekande, allt andeliv
förstörande rationalism, som med hån på läpparna söker »rycka
undan våra fötter den enda osvikliga grunden för vår tro och
vårt evighetshopp». Sådan var den teologiska situationen i
Sverige 1895. Bibelforskarens nuvarande utgivare hade då knappt
begynt sitt teologiska vägröjningsarbete. Numera är ju situa-
tionen radikalt förändrad, såväl här som annorstädes. Den s. k.
historiska uppfattningen har en gång för alla slagit igenom.
Den som önskar rasa mot Wellhausen får nu välja en annan
metod än förf. till »Wellhausen och den Heliga Skrift». Förf.
till ovanstående arbete har också så gjort. Det negativa syf-
tet med hans bok synes nämligen vara att rikta ett dråpslag
mot den Wellhausenska skolan. Själv förklarar han i inled-
ningen sin uppgift vara att med undvikande av de missgrepp,
vartill Wellhausen m. fl. gjort sig skyldiga, anställa en ny kri-
tik av II Kon. 22, 23. Han avser icke närmast att bestämma
den s. k. Josiabokens omfång och innehåll utan vill i första rum-
met textkritiskt och litteraturkritiskt bedöma II Kon. 22, 23.
Det kan först som sist sägas, att förf. icke förmått på ett sär-
deles lyckligt sätt utföra denna kritik.
Såsom forskningsprincip anföres (s. 50) ett uttalande av Lep-
sius, med vars tolkning man nog bör vara försiktig: »Für jede
besonnene wissens chaftli ch e Methode hat die Tradition so länge
recht, bis sie widerlegt wird». Visserligen är det nu kvickt
sagt, då Söderblom beskyller vissa forskare för att behandla
traditionen som »ett slags illfundig makt, som man i prote-
stantiskt nit bör till det yttersta misstro, bekämpa och om-
stuva», men å andra sidan är ingenting sant, emedan det är
skrivet. Förf. aktar sig naturligtvis för att påstå något sådant.
Realiter ställer han sig emellertid alltför okritisk gentemot tex-
ten. Det är förspilld möda att söka rädda sådant, som av kom-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
