Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
224
T. ANDRÆ
att få bygga kyrkor [51 b] och kloster, vilket är en gruv-
lig olycka." Oftast sker detta, framhåller författaren, med
hjälp av armeniska uppsyningsmän, som äro mindre pålitliga
muslimer. Slutligen [52 b] "göra de sig skyldiga till en
mängd otillåtna handlingar, såsom vinförsäljning, otukt med
rättrogna kvinnor och annat sådant. Därigenom göra de
sig vänner bland emirernas hovfolk och tjänare där de äro
anställda, och av denna orsak äro dessa alltid redo att
hjälpa dem, tala väl om dem och skydda dem.. .. Ofta in-
träfifar, att de på detta sätt fördärva ej blott tjänarne utan
även emiren själv." Som ett enligt hans mening upprörande
exempel på vilka förödmjukelser detta kristna skrivarvälde
kunde förorsaka de rättrogna anför författaren [54 a, b]
ett rättsfall, som hänskjutits till honom av en serif, alltså
en föregiven avkomling av profeten. Denne hade begått
den svåra förseelsen att kyssa en kristen skrivare på handen,
och vissa personer i hans omgivning ansågo, att han på grund
av sin heliga härkomst genom denna handling gjort sig
skyldig till ingenting mindre än kufr, otro, och han begärde
nu vår författares fetwa i denna fråga. Den olycklige ur-
skuldade sig med att han begått sitt fel av bittert nödtvång.
Mannen var skrivare i ett .ämbetsverk där serifen hade en
ekonomisk fråga av utomordentlig betydelse under avgörande,
och saken hade just uppdragits åt denne kristne skrivare.
Serifens och hela hans familjs ekonomiska öde låg helt enkelt
i den kristnes händer. Trots dessa mycket plausibla ur-
säkter vägrade författaren att formligt absolvera den stackars
profetättlingen.
Som vi se, har författaren av den lilla traktaten haft
mycket allvarliga skäl för bevarandet av sin anonymitet.
Hans förebråelser rikta sig ej blott mot de kristna utan
även mot högt stående muslimiska överhetspersoner och
deras anhang, ja rent av, fast i mera försiktig form, mot
sultanen själv. Att saken verkligen förhöll sig så att de
högsta representanterna för den civila ämbetsmannakåren,
emirerna, ofta på allt sätt höllo sina kristna underordnade
om ryggen och att det sålunda ej sällan såg ut, som om de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
