Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
234
T. ANDRÆ
badet en liknande signet som männen samt utomhus en svart
och en vit sko. Vidare skola de kristna "icke sätta sig
främst i sällskap, ej börja med saläm och hålla sig undan
till de trångaste vägarne".
Ett annat exempel på hur en rättsgrundsats, som länge
fört en tämligen obeaktad tillvaro i vissa madhabskolors
lagböcker, då tillfälle gives verkligen utspelas mot de
kristna, utgör den förut omtalade händelsen i Nahririjja,
där kädin lät sätta en kristen i fängelse, emedan hans för-
fäder bevisligen varit muhammedaner. Anledningen till detta
stränga förfarande var icke, som man kunde tro, att kädin
betraktade saken som ett fall av apostasi (ridda). Den
grundsats han tillämpade var sannolikt den, att en kristen
eller jude, vars förfäder bevisligen antagit denna tro efter
Muhammeds framträdande, icke hade rätt till skyddsförhål-
lande och sålunda måste avsvärja sin tro eller dö.
Upprinnelsen till denna åskådning går mycket långt till-
baka i tiden. Den tillåtelse, som Allah Sur. 5: 7 ger mus-
limerna att äkta "ärbara kvinnor bland de rättrogna eller
dem som fått skriften före Eder", har tidigt blivit föremål
för talrika motsägande utläggningar. Gäller tillåtelsen blott
de kyska eller även sådana som begått otukt, blott de fria
eller även slavinnor, också judiska och kristna, blott kvin-
nor bland sådana "skriftfolk", som betala skyddsskatten, eller
även de som ej underkastat sig Islam (’ahl al-harb)? det
var frågor, som av uttolkarne besvarades på olika sätt.
En särskild mening om stället har, berättar Tabari1, åäfi%
framställt: tillåtelsen gäller endast "kvinnor som tillhöra
Banü ’Israil, med uteslutande av andra folk, som senare an-
tagit judendomen eller kristendomen". Tabari, som själv
hyllar en mycket liberal uppfattning av stället — han undan-
tar egentligen blott skriftfolkens slavinnor2 och kvinnor,
1 Tefsir VI: 59—61.
2 Lagligheten av äktenskap ined kristna och judiska slavinnor för
vilken annars Tabari anför en lång rad av auktoriteter från Islams
äldsta tid: Mugähid, ’Ämir, al&abi, Ibnal-Mubärak o. s. v., bestrides
a, v alla ritusskolorna utom ’Abu Hanifas, Scfräni: al-Mizän al-Kubrä
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
