Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ordförklaringar och sakupplysningar - Galban ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
443
Ordförklaringar och sakupplysningar.
Galban.
israeliter dyrkad lyckobringande gudom; jfr
1 Mos. 30: 11.
Galban (2 Mos. 30:34. Syr. 24:15). Den
starkt luktande kådan av en österländsk
växt.
Gamla testamentets text. Med undantag
av några mindre stycken (se under
ApamÖ-iska) är Gamla test. ursprungligen skrivet
på hebreiska. Fastän mycket av vad det
innehåller nedskrevs många århundraden före
Kristi födelse, når ingen av de till vår tid
bevarade kända handskrifterna längre tillbaka
än till 900-talet e. Kr.; den äldsta
fullständiga är från år 1009. Skälet till detta
förhållande ligger dels i judeförföljelsernas
förstöringsarbete - redan 1 Mack. 1: 56
vittnar härom - dels i judarnas egen
pietetsfulla vana att undanskaffa alla genom
slitning eller på annat sätt skadade handskrifter,
för att hindra att de utsattes för vanvård. Vi
hava emellertid kvar tidiga översättningar av
Gamla test:s skrifter, gjorda redan under den
förkristna tiden, och vi kunna genom dem
se, huru texten då förelåg. Äldst bland
dessa översättningar är en grekisk, den s. k.
Septuaginta ("de sjuttio uttolkarnas"). När i
Nya test. utsagor av gammaltestamentliga
författare upprepas, äro de mycket ofta
anförda efter Septuaginta, icke omedelbart
översatta från grundtexten. Då Septuaginta ej
sällan var mindre ordagrann, stundom också
hade en något annan hebreisk text än den
vi hava att utgå ifrån, är det naturligt, att
citat ur Gamla test. i det Nya test. ej alltid
i den svenska översättningen kunna på båda
ställena hava samma lydelse. Vid ordagrann
överensstämmelse fäste man under den
bibliska tiden ej så stort avseende. Bevis
härför finner man också, om man jämför
parallelltexter i Gamla test. med varandra, t. ex.
Ps. 18 med 2 Sam. 22, Jer. 52 med 2 Kon.
24: 18 f. osv.
Den föreliggande svenska översättningen
går naturligtvis ut från den hebreiska
grundtexten och följer, så troget som möjligt denna
text i den form, som judiska skriftlärde
under århundradena närmast Kristi födelse höllo
för den riktiga. Denna form är så enhetlig
och fast, att den text, från vilken Luther
gjorde sin översättning, kan sägas nära nog
sammanfalla med den, som nu har följts.
Den enda anmärkningsvärda olikheten är att
tre verser, Jos. 21:36, 37 och Nen. 7:68,
som Luther upptog, nu, enligt de bästa hand-
skrifterna, hava måst uteslutas. Verserna
hava emellertid icke därför försvunnit ur vår
bibel: de två förstnämnda återfinnas i 1 Krön.
6: 78 f., den sistnämnda Esr. 2: 66.
Om detta oaktat 1917 års översättning på
icke få ställen rätt mycket skiljer sig från
vår gamla kyrkobibel av år 1703 ("Karl
XII:s bibel"), som nära ansluter sig till
Gustav I:s bibel, 1541, vilken i sin ordning
troget följer Luthers tolkning, så är skälet
det att vår tid har ojämförligt bättre medel
till att förstå en hebreisk text, än man ägde
på 1500-talet.
Den ordning, i vilken de
gammaltestamentliga skrifterna stå i vår bibel, härrör från
Septuaginta och den latinska översättningen,
"Versio vulgata". De äro där ordnade efter
innehållet: först de berättande böckerna,
sedan de poetiska och undervisande, sist de
profetiska. I den hebreiska bibeln är
böckernas ordning mer beroende på historiska
förhållanden. Först står, likasom hos oss,
"Lagen", Moseböckerna, därför att dessa
tidigast kommo att gälla såsom heliga skrifter;
därefter följa "Profeterna", till vilka räknas
icke blott de skrifter vi kalla profetiska
(Daniel dock undantagen), utan också Josua,
Domareboken, Samoelsböckerna och
Konungaböckerna. Först /ängre fram, sedan också
dessa skrifter hade tillvunnit sig anseende
såsom heliga, blevo Gamla testis återstående
böcker efter hand samlade och likställda med
de båda äldre samlingarna och betecknades
då med det något obestämda namnet
"Skrifterna". I Nya test. sammanfattas stundom
Gamla test:s heliga böcker under
benämning-en, "lagen och profeterna", en benämning,
som väl härrör från en tid, då "Skrifterna"
ännu icke hade tillvunnit sig fullt erkännande
såsom kanoniska.
Vår nuvarande kapitelindelning i bibeln är
från 1200-talet, versnumreringen* från
1500-talet.
Gasell (5 Mos. 12: 15. Höga V. 2: 9. Jes.
13: 14), Namn på ett djursläkte som
närmast liknar våra rådjur.
Gehenna. Se Dödsriket.
Viktbeteckning; en gera = V20 sikel.
Se Mått, mynt oeh vikt.
GomeP [gömer]. Rymdmått, motsvarande omkr.
3 V2 liter. Se Mått, mynt oeh vikt.
* I de fall då det ej tydligt framgår var en vers slutar och en ny vers börjar, kan versen
lämpligen betecknas med ett litet lodrätt streck (versdelare) ovan i raden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
