Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ordförklaringar och sakupplysningar - Höjd ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Höjd.
Ordförklaringar och sakupplysningar.
446
ofta se, om den tilltalade är en man eller
en kvinna, men i flera fall råder ovisshet.
De i kapitelöverskrifterna meddelade
uppgifterna vilja därför endast antyda vad som har
förefallit uttolkarna mest sannolikt - Den
nuvarande boken torde vara sammansatt av
flera skilda, ursprungligen självständiga
sånger.
Höjd eller Offerhöjd kallas stundom i Gamla
test. icke blott en naturlig höjd, där
kana-néer och israeliter höllo sin gudstjänst, utan
också ett altare eller annan byggnad, som
hade uppförts därpå. Så måste ordet fattas,
när det talas om att bygga eller bryta ned
eller bränna upp en offerhöjd (1 Kon. 11:7.
2 Kon. 17:9. 23:8, 15).
HÖVitsmau. Står i Matt. 8: 5-13 och 27: 54,
jämte parallellställen, samt på ett antal
ställen i Apg. såsom översättning av uttryck,
som beteckna befälhavaren över en
häravdelning motsvarande ett kompani hos oss
(egentligen betyda orden "befälhavare över hundra").
I Gamla test. står ordet ofta, likasom
sammansättningarna över- och underhövitsman (2
Sam. 18: 1), i en mer obestämd betydelse.
Infria löfte. Att "infria ett löfte", som man
i nöd och farlighet hade gjort till Gud
betraktades av israeliten icke såsom en
tyngande förpliktelse, utan såsom ett glädjeämne.
Härigenom kastas ljus över sådana ställen
som Job 22:27. Ps. 50:14. 61:9. Ords.
7: 14.
Ivraren (Matt. 10: 4. Mark. 3: 18. Luk. 6: 15.
Apg. 1: 13), på grekiska zelötes. Binamn
på Simon, en av de 12 apostlarna;
betecknar honom såsom tillhörande ett judiskt parti,
som i nitälskan för judafolket och dess lagar
ville med våld avskaffa det romerska väldet
i Palestina.
Jesurun [Jésurun] (5 Mos. 32: 15. 33: 5. Jes.
44:2). Ett poetiskt namn på Israels folk,
betecknande detta folk såsom "det rättsinniga",
detta kanske i avsiktlig motsats till den
tydning av namnet Jakob, som lämnas i 1 Mos.
27:36.
Jubelhorn (2 Mos. 19: 13. Jos. 6:5).
Hävdvunnen översättning av ett hebreiskt uttryck,
som egentligen betyder vädurshorn; jubel ar
härvid en omtydning av det hebreiska jobél,
vädur. Det s. k. Jubelåret (se 3 Mos.
25: 8 f.) har sitt motsvarande hebreiska namn
därav att dess inträde kungjordes medelst
horn- eller trumpetstötar.
Judeen. Står i Nya test. oftast såsom
beteckning för landskapet Judeen, som i stort sett
omfattade södra delen av Palestina väster
om Jordans nedre lopp och Döda havet.
På några ställen, särskilt i Luk. och Apg.,
och på talrika ställen i de apokryfiska
böckerna, användes namnet, enligt
grekiskt-ro-merskt språkbruk, såsom beteckning för hela
Palestina; så är t. ex. fallet i Luk. 1: 5.
23: 5 osv.
Jupiter [/äpffer] (2 Mack. 6:2. Apg. 14- 12).
Namn på romarnas främste gud. Av grekerna
kallades han Zeus.
Kab. Rymdmått motsvarande omkring 2 liter.
Se Mått, mynt oeh vikt.
Kaldéer. Se Vise män.
KalmUS (2 Mos. 30:23. Jes. 43: 24. Jer.
6: 20. Hes. 27: 19). Växt med starkt
luktande och smakande rot; användes vid
beredning av oljor och salvor.
Kanoniska (av cånon, rättesnöre) kallas, i
motsats till Apokryfiska böckerna, de bibelns
böcker, som av kyrkan äro antagna såsom
rättesnöre för tro och liv. Vårt kanoniska
Gamla test. är detsamma som de
palestinen-siska judarnas bibel. Nya test:s kanon blev
på 300- och 400-talen kyrkligt fastställd.
Kassia (2 Mos. 30: 24. Ps. 45: 9. Hes. 27:19).
Välluktande bark av vissa växter, använd vid
beredning av oljor och salvor.
KastskOV6l (Jes. 30: 24. Matt. 3: 12).
Beteckning för det redskap, med vilket den
uttrös-kade, men ännu med den sönderkrossade
halmen blandade säden på den öppna
tröskplatsen kastades i luften, för att genom
vinden rensas från agnar och halm. Kasta
med kastskovel bildligt om prövning genom
hemsökelser (Jer. 15: 7) och om urskiljandet
av de onda människorna från de goda vid
domen (Matt. 3: 12).
KemOS (1 Kon. 11:7. Jer. 48:7).
Moabiter-nas huvudgud. Kemos’ folk (4 Mos. 21:29)
är sålunda detsamma som Moab.
Keretéep oeh peletéer (förut kreti och pieti)
(2 Sam. 8: 18. 1 Kon. 1:38). Davids
livvakt. Förmodligen beteckna de båda orden
ursprungligen manskap från olika folkslag.
KePUb [kerub]. Benämning på ett övernaturligt
väsen, vars gestalt i Hes. 1 och 10 (jfr
Upp. 4: 6 f.) skildras såsom i flera
avseenden djurliknande. Keruberna äro Herrens
tronbärare: "han som tronar på keruberna"
är en flera gånger (1 Sam. 4:4 osv.)
mötande beteckning för Gud. I Ps. 18: 11 f.
säges Herren "fara på keruben" bland
ljungeldar och tjocka moln (jfr "kerubernas vagn"
Syr. 49:8). Keruber nämnas ock såsom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
