Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ordförklaringar och sakupplysningar - Skådebröden ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
455
Ordförklaringar och sakupplysningar. Skådebröden.
Skådebröden. I hebreiskan kallas dessa
antingen brödy som läggas fram inför Guds
ansikte, eller bröd, som läggas upp i rader.
Föreskrifter om skådebröden lämnas 2 Mos.
25: 23 f. 3 Mos. 24: 5 f.
Skålpund. Står Joh. 12: 3. 19: 39
förgrundtextens litra; såsom viktbeteckning motsvarar
en litra omkr. 325 gram, såsom särskilt
mått för oljor och salvor omkr. 3 U liter.
Se Mått, mynt ocn vikt.
Skänker. Står ofta (t. ex. Dom. 3: 15. 2 Kon.
17:3), där v« efter nutida språkbruk bättre
skulle säga skatt eller tribut.
Skäppa. Står Matt. 13:33. Luk. 13:21 för
grundtextens såton (det hebreiska seå),
rymdmått motsvarande omkr. 12 liter; Bel i
Babylon v. 4 för artåbe, ett (egyptiskt)
rymdmått motsvarande en efay omkr. 36 liter.
Se Mått, mynt oeh vikt.
Skärv. Står Matt. 10:29. Luk. 12: 6 för
grundtextens assårion, mynt i värde
motsvarande omkr. 4 öre; Matt. 5: 26 för
kodrån-WSy mynt motsvarande omkr. 1 öre; Mark.
12:42. Luk. 12:59. 21:2 för leptön, mynt
motsvarande omkr. V2 öre. Se Mått,
mynt oeh vikt,
Släktledningshistorier, (1 Tim. 1:4. Tit. I
3: 9). Avser enligt vissa uttolkare gnostiska,
hemlighetsfulla läror om långa serier av
mel-lanväsen mellan Gud och världen.
Slätten. Slättlandet. (1 Mos. 13: 12. 19:17,
28). Låglandet omkring Jordans nedre lopp
och vid Döda havet.
Smord. Den smorde prästeny Herrens smorde
osv. Översteprästerna och konungarna blevo
till invigning i sina ämbeten smorda med
olja. Se vidare Messias. Också
helgedomens föremål blevo smorda för att helgas
och invigas (2 Mos. 29: 36. 3 Mos. 8: 10 f.
Dan. 9:24).
Sorgebruk. Vid dödsfall iakttogo israeliterna
vissa egendomliga seder och bruk av mer
eller mindre dunkel innebörd. Till dessa
hörde: att riva sönder kläderna, vilket
tillgick så, att livklädnaden (jfr dock Job 1:20.
2: 12) revs sönder uppe vid halsen, så att
en större eller mindre rispa uppstod (2 Sam.
3: 31; denna sed iakttogs också annars,
såsom uttryck icke blott för sorg, utan ock för
förskräckelse och fasa); att strö aska eller
stoft på huvudet (2 Sam. 1:2); att fasta (1
Sam. 31: 13); att avlägga de vanliga kläderna
och kläda sig i grovt säcktyg (Am. 8: 10);
att vältra sig i aska (Jer. 6: 26); att klippa
eller raka av hår och skägg (Jer. 47:5); att
(med kniv) tillfoga sig sår (Jer. 48: 37); att
skyla huvudet eller skägget (2 Sam. 15: 30.
Hes. 24: 17); att anställa ceremoniell
klagolåt, också med hjälp av lejda gråterskor och
flöjtblåsare (2 Krön. 35: 25. Matt. 9: 23);
att sätta fram mat åt den döde (5 Mos.
26: 14. Syr. 30: 18); att hålla särskild
begravningsmåltid (Jer. 16:7. Hos. 9:4. Tob.
4: 17); slutligen att anställa förbränning,
förmodligen av välluktande kryddor, till den
dödes ära (2 Krön. 16:14. 21:19. Jer.
34: 5).
Spegel. Forntiden kände icke speglar av glas,
endast speglar av gjuten och finpolerad
metall, se Job 37: 18; jfr också 2 Mos. 38:8.
Syr. 12: 11. Den bild de gåvo var därför
ofta dunkel och ofullkomlig (1 Kor. 13: 12.
Jak. 1:23 f.).
Spisoffer. Föreskrifter om detta slags offer
lämnas 3 Mos. 2. 6: 14 f.
Spjärna mot udöten (APg. 26: 14). Ett efter
grekiskan bildat talesätt till betecknande av
motsträvighet. "Udden" avser spetsen på
den oxpik varmed lantmännen plägade driva
på sina dragare (1 Sam. 13:21).
Spalt. (2 Mos. 9:32. Jes. 28: 25). Ett slags
vete.
Stadie. Står i Apokryfiska böckerna och Nya
test. för grundtextens stadion, längdmått
motsvarande omkr. 185 meter. Se Mått, mynt
oeh vikt.
Stakte. (2 Mos. 30: 34. Syr. 24: 15). Ett
slags välluktande kåda.
StOd. (3 Mos. 26:1. 1 Kon. 14:23. Hos.
3: 4). Enligt kananeisk och israelitisk sed
restes på de heliga platserna stenstoder
såsom sinnebilder av eller boningar för
gudomen.
Stoiker (Apg. 17: 18). Anhängare av en viss
filosofisk skola i den grekisk-romerska
världen. De räknade dygden, med ståndaktighet
och själslugn utövad för dess egen skull,
såsom livets högsta goda.
Stora havet. (4 Mos. 34: 6 f.). Medelhavet.
Stora rådet i Jerusalem (Matt. 5: 22). På
Jesu tid judarnas högsta inhemska styrande
och dömande myndighet. Det utgjordes av
1) "översteprästerna" (den tjänstförrättande
och de förutvarande, ävensom andra personer
av de förnämsta prästerliga familjerna), 2)
"de skriftlärde" och 3) "de äldste" (jfr
sammanställningen i Mark. 15: 1); tillsammans
ett antal av 71 personer, med den
tjänstgörande översteprästen såsom ordförande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>