Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ordförklaringar och sakupplysningar - Tamarisk ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
457
Ordförklaringar och sakupplysningar.
Tamarisk.
(1 Mos., 21:33. 1 Sam. 22: 6). Ett
ansenligt träd med små smala fjälliknande
blad.
TammUS. En ursprungligen babylonisk gud,
motsvarande grekernas Adonis. Hans
dödsminne firades genom en årlig sorgefest med
gråterskor (Hes. 8: 14). Samma
gudomlighet avses sannolikt också Dan. 11:37. Se
vidare Plantering.
TarsiS-Skepp (1 Kon. 22: 49. Ps. 48: 8.
Jes. 2: 16). Ursprungligen skepp, som gick
på långfärd till Tarsis (Tartessus) i Spanien;
så tydligen fattat i 2 Krön. 9:21. 20:36.
Sedan, helt allmänt, stort skepp.
Tempel. Se Helgedom.
Tempelbolare. Tempeltärna. Män och
kvinnor som på hedniskt vis i sin guds
tempel och honom till ära prisgåvo sig till otukt.
I Jerusalem hade före Josias reformation
Aserans tempeitärnor egna hus inom
helgedomens område (2 Kon. 23: 7).
Tempelinvigningens högtid (i Mack. 4:36
f. 2 Mack. 1: 18 f. 2: 16. 10: 1 f. Joh.
10: 22) firades i åtta dagar, fr. o. m. den
25 i månaden Kisleu (motsvarande
December) till minne av den rening av Jerusalems
tempel, som företogs av Judas Mackabeus
år 165 f. Kr.
Tempelskatt. Till bestridande av kostnaderna
för tempeltjänsten i Jerusalem erlades av
var israelitisk man, som hade fyllt tjugo år,
en bestämd årlig avgift till templet. Denna
tempelskatt utgjorde på Jesu tid en halv
si-kel eller två drakmer för person. Ordet
tempelskatten har sålunda Matt. 17:24
kunnat tagas till översättning av ett uttryck i
grundtexten, som egentligen betyder
dubbel-drakmerna. Jfr vidare 2 Mos. 30:11 f.
Neh. 10: 32 f. Se didrachmon under Mått,
mynt och vikt.
Terebint (1 Mos. 12:6. 13: 18). Ett stort
lövträd med yviga grenar. I ett sådant träd
fastnade Absaloms huvud enligt 2 Sam. 18:9.
Testamente. Såsom benämning på de båda
huvuddelarna av vår bibel anknyter sig detta
ord till Hebr. 9. Det talas där i v. 15 om
"ett nytt förbund" i motsats till "det förra".
Förbund uttryckes här med det grekiska
ordet- diateké, som också kan betyda testamente
i detta ords hos oss vanliga bemärkelse:
skrift, som innehåller en persons yttersta
vilja. I denna senare mening tages det
grekiska ordet i nästföljande verser. Endast
genom att akta på denna det grekiska ordets
dubbeltydighet förstår man det nämnda bibel-
stället. Och man inser då på samma gång,
huru vi hava kommit att använda testamente
såsom namn på vår bibels två huvuddelar.
Det gamla förbundets och det nya förbundets
skrifter hade varit de närmast liggande
beteckningarna. I 2 Kor. 3: 14 talar Paulus
på detta sätt om "det gamla förbundets
skrifter".
Tid. Tidsberäkning. Tideräkningen i
bibeln har icke någon fast utgångspunkt,
en sådan som Kristi födelse utgör för oss.
Man räknade tiden efter konungars
regeringsår, efter viktiga tilldragelser eller på annat
sätt. Därför kunna endast i undantagsfall
fullt säkra tidsuppgifter lämnas för den
bibliska historiens händelser. Under den
grekiska perioden i Israels historia begagnades
stundom det grekisk-syriska rikets
tideräkning, vars första år började under år 312 f.
Kr.; denna tideräkning följes i
Mackabéer-böckerna (se 1 Mack. 1: 10, 20 osv.). -
Det israelitiska året var ett solar på 365
dagar. Årets början förlades i äldre tid till
hösten (varvid Tischri, motsvarande Oktober,
blev årets första månad), under tiden efter
den babyloniska fångenskapen till
vårdagjämningen (varvid årets första månad blev Nisan,
se nedan); det judiska kyrkoåret räknades
dock fortfarande från hösten. Nyårsdagen
firades såsom högtidsdag. I Dan. och Upp.
står tid såsom mystisk beteckning för år i
uttrycket en tid, och tider, och en halv tid
(= 3 1/2 år. Dan. 7: 25. 12: 7. Upp. 12:14);
jfr ock Dan. 4: 13. - Året indelades i 12
månader, beräknade efter månskiftena till 29
-30 dagar. Utjämning mellan solar och
manår skedde genom inskjutning av
skott-månad. Första dagen i månaden,
nymånads-dagen, firades såsom högtidsdag. I äldre
tider hade judarna andra namn på månaderna
än i senare tider. Av de äldre
månadsnamnen känna vi: Abib (ungefär April), Siv (Ma]},
Etanim (Oktober), Bul (November). De
yngre i bibeln förekommande, egentligen
ba-bylonisk-arameiska, månadsnamnen äro: Nisan
(ungefär April), Sivan (Juni), Elul
(September), Kisleu (December), Tebet (Januari),
Se-bat (Februari), Adar (Mars). De grekiska
månadsnamnen Dioskurus [Dioskurus] och
Xantikus [Xäntikus], 2 Mack. 11:21, 30 f.
motsvara de judiska Adar och Nisan. -
Veckans sju dagar benämndes efter deras
ordningstal. Den sjunde dagen firades
såsom sabbat (se detta ord). - Dagen
indelades i 12 timmar, som man åtminstone från
Ahas’ tid (700-talet f. Kr.) förstod att be
bestämma genom solvisare (2 Kon. 20: 11).
Timmarna räknades från soluppgången till
solnedgången, då såväl dagen som dygnet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
