Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Evangelium enligt Matteus - 5 Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Evangelium enligt Matteus. Kap.
5:33-38.
33. Åter haven I hört, att det
blivit sagt till de gamla: Du
skall icke svärja falskt, utan du
skall betala Herren dina eder.*
2 Mos. 20: 7. 3 Mos. 19: 12. 4 Mos.
30: 3. 5: 11. Jes. 65: 16.
* Här är åter ett i alla avseenden
rent mosaiskt bud, som Herren
fullkomnar. I skolen icke svärja falskt vid
mitt namn och ohelga din Guds namn,
ty jag är Herren, heter det i 3 Mos. 19:
12. Dessa ord ställa eden under det
andra budet. De tillagda orden: »Utan
du skall betala Herren dina eder», är o
hämtade ur ställen sådana som 4 Mos.
30:3, 5 Mos. 23:21 f. Detta tillägg visar,
att Herren här talar om löftesed; och
utöver de tydliga orden bör icke budets
betydelse utdragas.
34. Men jag säger eder, att (I
skolen) icke svärja alls,* varken
vid himmelen, ty han är Guds
tron,**
* I skolen icke svärja alls
- det är
det allmänna förbudet, vilket
motsvaras av det allmänna budet i v. 37: Edert
tal skall vara ja ja, nej nej (jutan
några eder alls).
** Herren tillåter icke heller sådana
eder, som bland judarna allmänt
begagnades och som ansågos mindre
betydande, såsom eder vid himmelen, vid
jorden, vid det egna huvudet. Ty även
en ed vid dessa föremål är ytterst en
ed vid Gud, då ju himmelen är hans stol,
jorden hans fotapall, Jerusalem hans
stad, människans eget huvud hans
skapelse o. s. v. Sådana eder är o alltså
verkliga eder, och Kristi lärjungar
skola icke svärja alls.
- Att Herren,
såsom somliga antagit, skulle endast hava
förbjudit eder vid det, som icke är
Gud, såsom himmel, jord o. &>. v., men
icke eder vid Gud själv, det strider
alldeles mot sammanhanget. Herren sätter
icke ed vid Gud såsom tillåten
gentemot andra eder såsom otillåtna, utan
han sätter det enlcla ja och nej i
motsats emot eden över huvud, även mot
eder vid himmel, jord o. s. v. (såsom
orden visa), och det just därför, att
ock dessa eder ytterst beröra Gud. Att
Gud själv har svurit, kan icke åberopas
såsom försvar för ed, ty han är den
all-vetande och den allsmäktige. Helt
annorlunda ställer sig saken för
människor, för vilka trots den bästa vilja
misstag och omöjligheter alltid är o tänkbara.
35. icke heller vid jorden, ty
hon är hans fötters pall, icke hel-
ler vid Jerusalem, ty det är den
store Konungens* stad.
Ps. 48: 3. Jes. 66: 1.
* d. ä. Guds (Ps. 48: 2, 95: 3).
3l6. Icke heller vid ditt huvud
skall du evärja, ty du förmår
icke göra ett enda hårstrå vitt
eller svart.
37. Utan edert tal vare »ja ja»,
nej nej»;* vad som är utöver
detta, det är av den onde.**
Jak. 5: 12.
* Man fasthålle, vad som vid v. 33
påpekades, att enligt ordalydelsen i
nämnda vers här är fråga om löftesed. Att
det enkla åberopandet av Gud såsom
vittne icke är att fatta såsom en av
Kristus här förbjuden ed, det ses därav,
att aposteln Paulus ofta i sina brev
begagnar det. Se t. ex. Kom. 1: 9, 2 Kor.
1:23, 11:31, Gal. 1:20, Fil. 1: 8.
-
Huruvida för övrigt dessa Herrens ord
om ed endast gälla hans lärjungars
enskilda liv, eller ock äro att överföra på
det borgerliga livets område, på en
kristens förhållande till världen och
dess rättsväsen, det är mycket svårt att
avgöra. Att åtminstone icke alla av
Herren i detta kapitel givna
föreskrifter kunna överföras på det borgerliga
livets område, synes t. ex. av v. 39: I
skolen icke motstå den, som är ond.
Längre fram i sin predikan säger han
ock: Domen icke, på det I icke magen
varda dömda (kap. 7: 1). Det är klart,
att sådana ord gälla den kristnes
enskilda liv. Om de överfördes på det
borgerliga rättslivets område, så skulle
det omstörta all borgerlig ordning, för
att icke tala därom, att det skulle
förhindra en kristen att vara domare eller
polisman, alldenstund sådana mäns
ämbete just är att stå de onda emot och
att döma dem. På samma sätt kan det
även förhålla sig med Herrens bud
angående eden.
** d. ä. av djävulen. Om en kristen
svär, så gör han synd, och all synd är
ytterst av djävulen. Att ed under gamla
testamentet (såsom ock äktenskaps
upplösning v. 31) kunde för människornas
hjärtans hårdhets skull vara tillåten
(se Jes. 65: 16, Jer. 4: 2), gör icke
saken i och för sig riktig, när den ses
från fullkomlighetens synpunkt.
38. I haven hört, att det
blivit sagt: Öga för öga och tand
för tand.*
2 Mos. 21: 24. 3 Mos. 24: 20. 5 Mos.
19: 21.
[–-]
{+—+} 21
-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
