Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Evangelium enligt Matteus - 13 Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kap. 13:
19-30.
Evangelium enligt Matteus.
* på det att han icke skall tro och
varda frälst (Luk.).
** d. v. s. sådana hörare var det jag
i liknelsen betecknade, när jag talade
om den säd, som föll vid vägen.
20. Men den, som såddes på
den steniga marken, det är den,
som hör ordet och strax med
glädje mottager det;
21. men han har icke rot i sig
själv* utan står till en tid, men
sedan betryck eller förföljelse
påkommit för ordets skull, strax
tager han anstöt.**
* ordet har icke fått slå riktig rot i
hans inre människa. Han saknar
därför den troskraft, som erfordras för att
kunna hålla ut. Se Ef. 3: 16, 17.
** d. v. s. avfaller (Luk.). Där var
alltså hos honom ett verkligt liv
begynt. Märk, huru Herren här bestämt
lärer, att en troende kan avfalla.
22. Men den, som såddes ibland
törnena, det är den, som hör ordet;
och tidsålderns bekymmer* och
rikedomens bedrägeri** förkväva
ordet, och han varder utan frukt.
1 Tim. 6: 9.
* bekymmer för den närvarande
tidsåldern, för de timliga
angelägenheterna (kap. 6: 33, 34). Jämför Demas
exempel (2 Tim. 4: 10).
** Eikedomen tjusar och bedrager
otaliga människor genom sina retelser.
De tro, att det är något mycket
lyckligt att vara rik, och det tjusar dem,
så att de börja trakta därefter. Men
bedragna bliva de: den lycka, de fara
efter, finna de icke, och det ord, som
de hörde och som hade kunnat giva
dem verklig frid och göra dem i
sanning lyckliga, varder förkvävt.
23. Men den, som såddes på
den goda jorden, det är den, som
hör ordet och förstår det, vilken
äntligen* bär frukt och gör, den
ene hundra, den andre sextio,
den tredje trettio.**
* när alla de föregående blivit utan
frukt.
** Somliga bära mer frukt, andra
mindre; men alla bära de någon frukt.
24. En annan liknelse
framställde han för dem,* sägande:
Himlarnas rike har blivit likt
en man,** som sått god säd i
sin åker.
* d. v. s. för folket.
** Det förhåller sig så med riket,
som när en man sått god säd o. s. v.
Jämför Mark. 4: 26. Det är icke
mannen, som är en bild av riket, såsom v.
37 visar. Jämför alldeles likartade
uttryck i v. 45, kap. 22: 2. Vad i denna
liknelse framställes, hade redan begynt,
i det att Herren börjat sin
sånings-verksamhet.
25. Men medan människorna
sovo,* kom hans fiende och
till-sådde ogräs** mitt ibland vetet
och gick sin väg.
* d. v. s. nattetid, i mörkret, då alla
såvo och ingen märkte något.
** Det ord, som här i grundtexten
användes, utmärker en växt (lolium
temulentum), vilken mycket liknar
vete. Dess frukt är giftig samt inverkar
fördärvligt på hjärnan och magen, om
man förtär den.
26. Men när säden skjutit
upp och gjort frukt, då syntes
även ogräset.*
* Först när bägge delarna skjutit
upp och satt frukt, kunde man märka
skillnaden.
27. Men husbondens trälar
kommo fram och sade till
honom: Herre, sådde du icke god
säd i din åker? Varifrån har
han då ogräs?
28. Men han sade till dem:
En fientlig människa har gjort
detta. Men trälarna sade till
honom: Vill du då, att vi gå bort
och hämta det tillhopa ?
29. Men han sade: Nej, på
det att I icke, när I hämten
ogräset tillhopa, måtten tillika med
detta upprycka* vetet.
* Grundtextens uttryck betyder
egentligen utrota, med roten upprycka.
Rötterna av ogräset och av vetet
slingra sig nämligen omkring varandra.
30. Låten bägge delarna växa
tillsammans intill skörden; och
i skördens tid skall jag eäga till
skördemännen: Hämten först
ogräset tillhopa och binden det i
knippor för att uppbränna det,
[–-]
{+—+} 66
-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
