Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Evangelium enligt Matteus - 18 Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kap.
18:15-19. Evangelium enligt Matteus.
t Bestraffningen skall alltså icke
avse att kränka din broder, icke
heller att du själv må vinna upprättelse,
ifall det är mot dig han syndat. Utan
dess ändamål skall vara att vinna din
broder för Herren och för hans rike,
för vilket han annars skulle gå
förlorad.
16. Men om han icke hör dig,
så tag med dig ännu en eller två,*
på det att varje ord må varda
ställt på två eller tre vittnens
mun.**
5 Mos. 19: 15. Joh. 8: 17. 2 Kor.
13: 1. Hebr. 10: 28.
* Alltså icke skvallra, icke heller
ännu lämna din broder och giva honom
förlorad, ty han kan ännu räddas. Och
försöker du det icke, så varder du
kanske orsaken till hans eviga fördärv.
** d. v. s. på det att varje ord,
som han till sin förklaring säger, må
kunna, om det måste gå vidare, säkert
intygas genom två eller tre vittnens
utsaga. Jämför 5 Mos. 19: 15, 1 Tim.
5: 19.
17. Men om han icke
hörsammar dem, så säg det åt
församlingen.* Men om han icke heller
hörsammar församlingen,** så
vare han för dig såsom
hedningen och publikanen.t
Kom. 16: 17. 1 Kor. 5: 11. 2 Tess.
3: 14. 2 Joh. v. 10.
* Alltså ännu icke giva den
syndande förlorad, ty ännu finnes ett
medel att använda till hans frälsning.
Församlingen är gemenskapen av de
troende, om vilken Herren redan förut,
kap. 16: 18, har talat. Om
lokalförsamlingar kan här icke vara tal, enär
sådana ännu icke funnos till. Om
betydelsen av ordet »församling» se för
övrigt till kap. 16: 18. Att emellertid,
sedan lokalförsamlingar blivit bildade,
detta Herrens bud tillämpades så, att
man föredrog saken för
lokalförsamlingen, det faller av sig självt.
Lokalförsamlingen representerade därvid
församlingen i högre och egentlig
mening.
** Om han icke heller aktar
församlingens förmaning och tillsägelse.
f Då må du uppgiva all kristlig
brodersgemenskap med honom och icke
vidare hålla honom för en troende. Av
den grundsats, som Herren här
uttalar, följde sedermera uteslutning ur
församlingen, när lokalförsamlingar en
g&ng blivit bildade.
18. Sannerligen eäger jag
eder: Allt vad I haven bundit*
på jorden, det ekall vara bundet
i himmelen, och allt vad I haven
löst på jorden, det skall vara löst
i himmelen.
Matt. 16: 19.
* Herren har förut sagt: »Du, du»,
därmed åsyftande var och en enskild
troende. Nu däremot talar han till
apostlarna såsom apostlar. Han säger
icke: Allt vad församlingen bundit
eller löst, utan: Allt vad I bundit eller
löst. Om betydelsen av orden binda
och lösa se till kap. 16: 19. Vad
apostlarna i de enskilda fallen bestämde
såsom rätt eller orätt, såsom förenligt
eller oförenligt med trosgemenskapen
i Kristus, det skulle hava gudomlig
giltighet. En av församlingen fattad
bestämmelse kan endast då hava samma
giltighet, när den i alla delar är
grundad på, vad apostlarna bundit och löst.
Skulle alltså en Kristi församling t. ex.
såsom otillåtet och oförenligt med tron
bestämma något, som apostlarna icke
bundit, så kan icke därpå tillämpas,
vad Herren här säger: Det skall vara
bundet i himmelen. I församlingens
beslut äro misstag möjliga. Icke så i
apostlarnas. När därför den katolska
kyrkan på kyrkans bestämmelser
till-lämpar de ord, som Herren här säger
till apostlarna, så far hon mycket vilse.
19. Åter säger jag eder,* att
om två av eder komma överens
på jorden, evad sak det vara må,
som de bedja om, skall den
tillfalla dem från min Fader, som
är i himlarna.**
Matt. 21:22. 1 Joh. 3:22. 5:14.
Jak 4: 3.
* I somliga gamla urkunder börjar
versen sålunda: Åter sannerligen
säger jag eder.
** Även dessa ord äro sagda till
apostlarna och gälla närmast dem.
Apostlarna skulle på gemensam bön
erhålla av Guds Ande en ofelbar och för
alla tider bestämmande upplysning. I
vad mån samma vidsträckta löfte
gäller de troende över huvud, se 1 Joh.
5: 14. Hos dem äro ännu alltid
misstag möjliga, och regeln för deras
tankar och handlingar måste alltid bliva
apostlarnas ord, så långt de genom
[–-]
{+—+} 92
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
